Det är så j**la typiskt!!

Så fort man tycker att man får näsan över ytan och har kommit ikapp så slår livet till. Och det slår aldrig fel, det är nästan mest fascinerande. Det har gått så långt att jag aldrig känner mig nöjd och tillfreds utan att i nästa andetag undra vad som ska gå fel härnäst.

Nu har jag varit ledig en vecka och tycker att jag har kommit i kapp. Under fredag kväll och lördag så har vi röjt, rensat och möblerat om. Alltså vaknar jag upp på morgonen idag till ett nystädat hus, jag är nyduschad sen gårdagskvällen, vädret ser att arta sig till en vindstilla solig dag och långfrukost väntar. Så....

Medans jag håller på att bära ut frukosthö i hagen till hästarna hör jag ett himla oväsen från stallet. Nu har någon rullat fast tänker jag och släpper högaffeln rätt ner samtidigt som jag ropar till S att komma och hjälpa till. 

Jag kommer in i stallet lagom för att se N sparka sönder spälorna framför fönstret och sedan sparka sig vidare genom fönsterrutan. Det är otroligt så många tankar man hinner tänka på en nanosekund. Nödslakt, avslitna senor, transporten inte hemma, Skara, Åby, veterinär osv.

Nu står han med tryckförband gjort av "morfars" Röda kors förband och vet-rap stulna på morgonkvisten hemma hos A och I.

(Jag ska ersätta dem, jag lovar   ). Veterinären kan inte komma förrän vid lunch.

Själv sitter jag här och känner mig       .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...