Ja, hur ska man sammanfatta den här helgen... 

Gårdagens inlägg ger väl en ledtråd. Det har inte varit den enklaste helgen om man säger så. Som jag skrev i lördags så vaknade vi upp till en ny istid. Och inte har läget förbättras över helgen heller. Så jag kan ju direkt säga att de goda intentionerena att hålla humöret uppe försvann relativt omgående. Jag har nästan känt hur det har pyst ånga ur öronen både lördag och söndag. Här går man och släpar hem en häst på prov och hur i hela friden ska man kunna prova en häst om det inte ens går att ta ut den ur stallet? 

Hela lördagen fick hästarna stå inne för att inte riskera livhanken eller åtminstone fläkskador. På lördagskvällen körde S varv, på varv, på varv, på varv i rasthagen med traktorn och plog?-schakt?-bladet nere och rev upp en salig blandning av is, hästskit och gammalt hö. Det innebar att underlaget där blev såpass ok att hästarna kunde få gå ut i skift under söndagen. Så hela den dagen sprang (läs: krälade) jag upp och ner till stallet och släppte ut och in hästar och mockade några boxar i taget. Inte alls omständigt.

På söndag kväll byggde S en provisorisk hage till den röde alldeles utanför stalldörren så idag har de kunnat vara ute hela dagen. Med påföljd att hela stallplanen har varit som "Fångarna på fortet" eller nåt i den stilen, med linor och kablar och eltrådar kors och tvärs. Ett gigantiskt företag bara att fodra lunch och middag. Men det var skönt att kunna ha dem ute för de höll på att tjura ihop totalt. De också.

Men helgen har också innefattat några hjältar. Först och främst A som försett mig med ett stort lager av kläder till barnbarnet. Vilket innebar att jag kunde uppfylla den första och största önskan hon hade när hon kom in genom dörren i lördags.

- Jag villl ha en kjäääänning!!!! Kjäääning vill jag ha!!!!

Det här är nog den åttonde "kjäääningen" för dagen och det för mig till helgens andra hjältar. C och kompis J. De har bytt kjääääningar i det oändliga och hjälpt till att passa unga damen jättemycket när jag har hasat upp och ner till stallet i det oändliga. J har haft superkul och pinat sina betjänter med än det ena än det andra. Balettdisco eller något liknande bland annat. Jag har film på detta spektaklet men eftersom jag känner mig lite vänligt sinnad nöjer jag mig med att lägga upp den här istället:

   Vet inte riktigt vad som hände här men det är slitigt att vara barnvakt så det kanske steg dem åt huvudet. Hur som helst, de har verkligen varit jätteduktiga hela helgen. Inte bara med att roa J, utan snälla och hjälpsamma på alla upptänkliga vis. Ja, inte bara de, utan även S som har slitit och kånkat, grusat och burit, släpat och byggt allt vad jag har bett om   .

I morgon ska det iallafall bli andra bullar av. Nu är vägen här hemma grusad så nu ska den röde lastas och transporteras till ridhus i morgon, om det så blir det sista jag gör. Det är ju redan tisdag i morgon och bara några dagar kvar innan jag måste fatta det slutgiltiga beslutet om köp eller ej. 

Men jag måste säga att jag verkar ha de högre makterna emot mig. Jag tänkte åka till Tjörns Ridklubb istället för till ridhuset i Kurlanda, enkom för att det är bättre väg dit. Men när jag ringde dem för att kolla så det var ok så fick jag höra att "visst, du är välkommen, men de ska börja borra en brunn här, alldeles ovanför ridhuset i morgon". Skulle inte tro att jag vill börja min bekantskap med den röde på det viset? Så Kurlanda får det bli, i värsta fall får jag väl parkera någon kilometer därifrån och gå eller rida sista biten, beroende på väglag.

Sover ett tag nu och laddar inför morgondagen.

Alltså, jag ska skriva mer i morgon men tills dess:

Egentligen borde jag vara på ett fruktansvärt dåligt humör idag om man ser till omständigheterna.

Jag vaknade i morse och S frågade mig hur dags vi skulle åka till "svärmor" och fira hennes födelsedag. När han fick veta att det var fritt valt föreslog han att vi skulle lasta den röde och köra till ridhuset så att jag kunde rida. Strålande förslag!!!!

Det var bara det att när vi kom ut så höll vi på att slå ihjäl oss. Det har regnat eller något i natt och hela världen är belagd med ispansar. Precis allting har en glashal hinna på sig och det var näst intill omöjligt att ta sig till stallet. C åkte på rumpan hela vägen ner nästan. Att i det läget lasta häst och ge sig ut på vägarna var fullkomligt otänkbart. Det var otänkbart att släppa ut hästarna öht för den delen.

Så idag har jag varit inne och städat..... 

Till och med att åka och fira mamma ställdes in. Det råder force major idag enligt mig. Men trots det har jag faktiskt inte varit på dåligt humör. Det är bara när jag kollar väderleksrapporten och inser att chanserna för att isen ska töa väck den närmaste tiden är obefintliga, ja då är det svårt att inte mulna mentalt.

Men annars har jag varit inne och röjt runt som sagt och känt mig ganska nöjd med det. Det var verkligen behövligt, och sedan diskuterar vi inte det ämnet mer...

Den röde var vi och hämtade i torsdags. J övningskörde hela vägen till Karlstad, med hästtransport bakpå. Och det gjorde han med bravur. Han är verkligen jätteduktig. Det märks att han fått rutin nu och jag bara önskar att han redan hade fått sitt körkort för då kan jag lova att jag hade sovit gott minst halva vägen iallafall.

Allt gick otroligt smidigt och klockan ett var den röde lastad utan större krusiduller och vi styrde kosan hemåt igen. Han stod lugnt och fint hela vägen hem och knatade ur transporten och in i rasthagen som en lugn som en filbunke.

Undrar om han är drogad???  Bättre bilder utan "kapell" på får komma senare för det är så svinkallt så fingrarna håller på att frysa fast i kamreran.

Om han är drogad så undrar jag hur länge drogerna sitter i, för igår var vi ute på koppelpromenad i halv storm och svinkyla. Vi gick runt Torpa och den röde reagerade inte över något alls. Jag är ju van vid soptunnefnys och monsterstensskutt men inte en ansats till något liknande. Och han var tydligen måttligt imponerad av fyra stycken skogstokiga hästar som kom dundrande tvärs över hagen i full kareta när vi kom på ovansidan av våran stora hage. För han tittade inte på dem ens. När vi kom hem så lastade jag honom på hästtransporten och lät honom stå där medan jag mockade en box. Bildbevis:

   Känns viktigt att det fungerar så att det inte blir ett stort företag att åka iväg på träning. Jag hade ju planerat att lasta honom minst en gång om dagen någon vecka framöver men den planen sprack ju redan idag...istid....

Är glad idag också för att barnbarn J ska komma och sova här i natt. Är lite orolig bara för vägarna men jag hoppas att de har kommit igång med både salt och sand innan de ger sig ut på vägarna.

Nu borde jag sätta igång med något vettigt igen men S ser på Grabben i graven brevid för trettionde gången eller något, i sällskap med C och kompis J så gissa vad jag ska göra? Sova middag............  

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan jag skrev här sist och anledningen är att det har hänt alldeles för mycket. Det är konstigt iallafall att det kan gå långa perioder då det bara rullar på i gamla hjulspår och man gäspar sig genom livet, sen helt plötsligt, händer ALLT!!! Dagens inlägg kommer nog bli ganska långt misstänker jag...

När jag jobbade på fredagkvällen var det väldigt lugnt och då passar man självklart på att slösurfa. LIte Bukefalos, Aftonbladet, vädret och självklart hästannonser på Hästnet. Det är gratis att fönstershoppa!! Det är bara det att det är kapitalt livsfarligt. Rätt vad det är trillar man över HÄSTEN!! Den där ni vet...den oemotståndliga frestelsen. Och när man sen bubblar och babblar med stackars S under lördagens provianteringstur och han inte är emot utan snarare för, då blir det tokigt. Då ringdes Värmland upp och en stackars intet ont anande hästägare utsattes för tredje gradens korsförhör. Inte blev jag mindre sugen av det telefonsamtalet heller. Så det bestämdes att på söndagen skulle vi komma och beskåda underverket.

Här vill jag passa på och be om ursäkt till A och I för lördagkvällen. Jag misstänker att det var en av mina sämre sociala kvällar. Det är inte lätt att laga Lasagne med huvudet uppe i hästmolnen. Och så här i efterhand kan jag tala om att det var väääääääldigt nära att de blev serverade Lasagne med MrMuscle-kryddning. I sista sekunden när jag skulle slänga in den i ugnen skingrades hästmolnen tillräckligt för att jag skulle notera att det fullkomligt stank kemikalier i hela köket och rök duktigt från ugnen. Inte kunde väl jag förväntas komma ihåg sådana bagateller som att jag sprutat in rengöringsmedel där för flera dagar sedan? Jag hade ju inte kommit ihåg det för flera dagar sedan heller... Hur som haver, S räddade situationen. Skurade ur ugnen med risk för grava brännskador och vad jag vet så smakade Lasagnen inget annat än sågspån. För det var väl Lasagne vi åt? Har inte riktigt koll på lördagkvällen känner jag. Tankarna var väl förankrade i Värmlands skogar. 

Men jag kommer iallafall ihåg att I blev utsatt för överrumplingsattentat och pinad att spela Rita och Gissa. Revben mår inte bra av det spelet!! Och jag har kommit fram till att somliga (inga namn nämnda) har en otrolig kämpaglöd för att vara totalt ointresserade av sällskapsspel när somliga onämnda får vinnarvittring   .

Söndag morgon for vi iväg när vi gjort stallet och käkat frukost. Det var väldigt långa 25 mil innan vi slutligen kom fram. Det är konstigt det där hur man gör sig en föreställning om hur ställen, människor och hästar ska vara och sedan när man ser det i verkligheten så är det sällan alls som man hade trott. 

Lustigt nog tyckte jag att E som skulle sälja häst var samma människotyp som S som jag köpte N av. Inte bildlika men samma sort på nåt vis. Och det tog jag som ett gott tecken. Och trots att jag sett hästen på film http://www.youtube.com/watch?v=CQbFkxgM6-0 

så såg han inte alls ut som jag hade föreställt mig heller.

För det första var han väldigt "röd", han var något större än väntat, mindre huvud och framför allt mindre mule än jag trott. Han hade ju arabnäsa   . Och för mig som är van en sälformad häst så tyckte jag att han såg ganska knotig ut med sin höga manke och markerade kors. Men han hälsade intresserat den sekunden han dristade sig till att lyfta huvudet från höhögen.

Han lastades iallafall på transporten, väldigt smidigt i mina ögon, men inte tillräckligt smidigt i säljarens ögon. Hon blev väldigt irriterad och generad över att han backade av två gånger innan han ställde sig på plats.

Väl i ridhuset visade hon upp honom i alla gångarter och förklarade lite grann om var alla "reglage" satt. Han är verkligen välutbildad. Och sedan var det då min tur. Det är alltid otroligt svårt tycker jag att hoppa upp på en helt främmande häst, framför främmande människor i en främmande miljö. Lägg där till trasiga revben, hjälpligt bedövade av Citodon och det känns riktigt, riktigt jobbigt kan jag tala om. Att sedan hästen slinker iväg som en slimefigur åt något ostrukturerat håll precis när man suttit upp för man råkat peta lite på något styrinstrument utan att ha en aning om det, gör att man tycker att det känns riktigt pinsamt   . Men jösses, vad roligt jag hade sedan. Han var så otroligt lättflyttad för skänkeln och sitsen, jag har aldrig känt något liknande. Något tung i handen kanske, men jag tror mest att det handlade om min ovana. Och så lydig! ÅH, vad jag hade roligt, jag sitter och flinar som en fåne nu när jag tänker tillbaka. S provade också en minut eller två och jag tyckte det var ganska skönt att se att det var fler som hade svårt att få till rätta knapptryckningarna får jag erkänna. 

En liten uteritt blev det också och även där var han otroligt lydig och lyhörd. Ganska pigg och framåt, men fullt reglerbar och framför allt inte spänd på något sätt och vis. Ändå fanns det fullt av potentiella hästätande monster på platsen. Stora rishögar, timmertravar, traktorer, kossor och annat livsfarligt. Men han var fullkomligt nöjd med att bara knata på. Andra hästar struntade han fullkomligt i trots att vi både möte ekipage på en smal traktorväg och att det rörde sig fullt av hästar över hela anläggningen. Mat däremot, det var ett stort intresse. Inte när man red, men avsuttet ville han gärna dammsuga marken efter minsta höstrå.

Så....nu blir det ytterligare en häst i stallet..........

Och jag upplever en sanslös mix av blandade känslor. Glad, bortskämd, skräckslagen, fattig, lycklig, ivrig, besvärad, skamsen, glad igen osv. Hela dagarna håller jag på och ältar för och emot, positivt och negativt. Men, ett väldigt starkt för-argument är känslan av att det gäller att passa på medan man kan. Och en påminnelse om hur viktigt det är fick jag direkt på vägen hem från Värmland när jag fick besked om att en granne gått bort under natten, bara strax över 50 år. Här skulle jag kunna skriva otroligt många deltagande och ledsna ord men det känns så platt med bokstäver på ett papper så jag nöjer mig med att säga att jag är otroligt ledsen att hennes liv blev så kort och att hennes sista tid så jobbig. Jag hoppas hennes familj får allt stöd de behöver.

För min egen del blir det som sagt ytterligare en väckarklocka att det är dags att ta vara på livet och prioritera bort så många "måsten" som möjligt och fylla dagarna med så många "jag vill, jag önskar, jag blir glad av" som jag bara kan.

Ett stort steg närmare att fylla mitt liv med sådant blev uppfyllt i Karlstad i söndags tror jag och jag ska försöka njuta av det istället för att tänka negativa, fullkomligt onödiga tankar. Jag har ju ändå bestämt mig, eller hur?

Så nu väntar en del praktiska saker att fixa i morgon. En av boxarna behöver fixas till i stallet och jag får ta en av uteboxarna i bruk igen för att ha tillräckligt med hästplatser. Jag behöver handla spån till transporten och stängsla om lite i stora hagen så att inte alla hästarna behöver gå i rasthagen när det är dags för den "röde" att släppas ut. Nu har jag jobbat i gammelporten natten som gick och jag sitter här ikväll igen så jag hann inte göra så mycket idag. Men J var med mig ut och lagade lite staket iallafall och han var hygglig och tryckte undan en stor vedhög med traktorn som låg ivägen för transporten och inte nog med det, han tömde hela transporten på ved också. Så jag slipper i morgon   .  Och S har tömt hela uteboxen på pryttlar ikväll och halmat där har jag fått rapport om. Jag har det så bra.....

Innan jag åkte till jobbet igår hann jag med en vända på Stenungs Torg med A. Det var inte ett av mina smartaste drag.

Hon är fullkomligt livsfarlig den där   . Och hon har vissa elementära kunskapsbrister kan jag tala om. Hon tror att man med vett och vilje bara kan knata in på en affär speciellt inriktad på väskor. Alltså, hon är helt klart vuxen, har t o m varit vuxen ett tag och har fortfarande inte koll på vilka faror det utgör för nationalekonomin (läs: min ekonomi) att utföra dylika expeditioner. Och mycket riktigt. Där, mitt framför ögonen på mig ( inknödd på en hylla halvvägs upp till taket) stod den och bara ropade på mig. VÄSKAN!! Den där fullkomligt, totalt oemotståndliga, min-bara-min-VÄSKAN!! Och alla som har vandrat den vägen, vet att aldrig kostar de väskorna en spottstyver. A har nog missat den kursen också, för den avskräcker effektivt från väskbutiker kan jag lova. Men inte tillräckligt effektivt för att jag inte skulle gå på den lätta och knata med in. Så, jag erkänner, jag är en fullkomligt karaktärslös varelse   

Och numera ägare till den här:

Jag skyller allt på A, bara så ni vet. Hon fick nästan det onda ögat, flera gånger och inte ska ni tro att det hjälpte ett dugg. Hon bara FNISSADE!!!! när jag med skakiga händer drog fram betalkortet, samtidigt som hjärnan kalkylerade exakt hur många timmar, minuter och sekunder jag skulle behöva jobba innan min väska var betald. S är inte till någon större hjälp heller i de här sammanhangen. Hopplös, räcker som beskrivning. 

Men ett allmänt upprop är på sin plats, ser ni en familj, utmärglad och mager, där mamman har en osedvanligt snygg handväska, skänk dem gårdagens rester eller liknande. De kommer behöva dem......

Vid närmare eftertanke har nog S redan börjat skramla i bygden för han kom hem med en nybakad limpa igår som en av vännerna skänkt.

Nu ger jag upp för denna gången, jag tror jag får tangentbordsaxlar eller något. Ett långt inlägg befarade jag och jag fick rätt, som vanligt   

Så var de första jobbpassen i nya porten avklarade. Och precis som jag misstänkte. Får jag bara sköta mig själv så går det prima. Jobbet som sådant är inte någon raketforskning eller hjärnkirurgi men det rullar på i stadigt tempo vilket gör att tiden går ganska fort ändå. Blev dock lite senare än tänkt i kväll eftersom det var något problem med lastningen av sista trailern men det känns ändå som en baggis jämfört med att jobba natt. Nu har jag två nätter på måndag o tisdag och sedan är jag ledig i arton dagar!!! Så nu gör det inget om våren kommer.

Men följer man väderleksprognosen så är det minusgrader så långt ögat når. I kväll när jag körde hem så var det -7, brrr........ Då var det skönt att komma hem och se S lasta det sista i skottkärran så det enda jag behövde göra var att öppna hagen och släppa in hästarna. Lyxigt!!!

Lyx är det också att krypa ner mellan nybytta lakan och sova hemma på natten....

Ok, jag erkänner, jag är en vekling.

Jag är helt slutshoppad.

Har haft en mycket trevlig dag tillsammans med A och tre små ligister. Besök på Tre Hästar i Kungälv, Bräckboden, My One på Backaplan, Bäckebols Zoo och som Grand Finale: IKEA. Mycket trevligt och lugnt o fint. Inte mängder med folk, inte mycket trafik och ligisterna måste ha trott att vi är närmare jul än vad vi är, för de uppförde sig mycket väl. Och ändå. Jag är slutshoppad. Skulle försöka lägga mig och läsa en stund när vi kom hem = ZZZZZZZZZzzzzzzzzzzz. Och nu går ögonen nästan igen av sig själv. Tänker på ren trots läsa ett kapitel i min bok ändå.

I morgon vankas arbete igen. Första passet själv i nya porten. Känns så bra att slippa sitta mer eller mindre i knät på någon timme efter timme. Hade känts ännu bättre att vara ledig....

Nordanvindarna envisas och jag funderar på hur möjligheterna för hästhållning är i Alice Springs, Australien. Undrar vad det kostar att flyga över en och annan arab o kossa dit? Just nu är kl 7 på morgonen där och kallt. Bara 22 grader och molnigt. Funkar för mig....

Jaha, då har man ägnat över en timme igår kväll och nästan två timmar idag åt att få skrivaren att fungera. Dragit ur kablar, dragit ur nätverkskort, startat om och ominstallerat routern, avinstallerat och nyinstallerat, uppdaterat drivrutiner och sen alltihop en gång till. Letat ip-adresser och slitit av håret och svurit ve och förbannelse. SEN, kommer man på den strålande iden att göra en systemåterställning i datorn till en tidigare tidpunkt, vilket innebär tre tangenttryckningar och 30 sek. Färdigt, klart, fungerar   !!!!

I övrigt strejkar jag totalt. Tror jag ska ägna hela dagen åt strykning. Ut går inte att gå, fryser ihjäl av bara tanken. Termometern har slutat fungera men enligt Tjörns kommuns hemsida så -6. Att det blåser NO behöver jag ingen hemsida att se, räcker att kolla på björken. Det gick väldigt snabbt i stallet i morse...

Som vanligt när det är skitväder så är mitt humör likadant.

Lägg där till strejkande revben och skrivare och sen är det klappat och klart.

I söndags var det iallafall huset fullt kändes det som. Ju och Jo, och Jo´s föräldrar Ro och An var här och käkade. Själv var jag här men ändå inte. Otroligt vad lite piller kan ställa till. Tror iallafall att jag svarade nåt så när på tilltal och kanske till och med sammanhängande/begripligt. Det har varit en låååång helg.

Varför är det ok för mig att säga till en annan tjej/kvinna/tant något liknande "vilken fin tröja du har" eller "vad snygg du är i håret" eller "det där var snyggt/bra/duktigt gjort"? Men om en man säger samma sak till en annan man så är det bara kufiskt?

Nu tänker jag strunta i allt och gå och läsa ut 61 hours av Lee Child. Jag har fått för mig att jag är tvungen att uppdatera min engelska så nu har jag snart plöjt igen om den. Och lärt mig viktiga ord som att ljudet av snökedjor mot betong eller asfalt heter clatter. Hur har jag klarat mig hela livet utan att veta det?

Boken är ialllafall ok och känns helt rätt i tiden. Den utspelar sig i South Dakota, vintertid, med nordanvind och snöstormar. Igenkänningsfaktor vet jag inte vad det heter på engelska. Går och slår upp i ordlistan..........eller inte.....

Kan nog bli ett par nya böcker idag iallafall för jag har lovat en sväng till biblioteket. Är det ok att åka dit i stalloverall?

Jag har ju lyckats med konststycket att hosta sönder mina revben två gånger inom loppet av ett år och har insett att det inte är en bra grej att göra. Så denna gången körde jag en annan variant....

Man kan även lyckas få sina revben att gå sönder genom att sätta sig i kläm mellan stor häst och liten matkrubba kan jag rapportera. Så nu är några av på vänster sida och jag misstänker att bröstbenet är sprucket likaså. Den här gången är det inge vidare alls så just nu är jag rejält hög på Citodon. Får nog se om inte ett läkarbesök och lite starkare piller är på sin plats på måndag om jag ska fixa vardagen och jobb.

Vill inte gärna stanna hemma på torsdag och fredag eftersom det är första passen i nya porten.

Så här ligger jag på sängen och flyter runt i pillerrus medan S gnor runt med skurtrasa och dammsugare. Känns inget vidare att inte orka bidra med mer än strumpsortering. 

Vi har iallafall varit och handlat idag på Nordeviks och investerat i en ny micro. Den gamla bara gav upp helt plötsligt. Man kan ju faktiskt tycka att de skulle ha längre livslängd än 17-18 år. 

Nu ska jag kräla upp och se om jag inte kan få radion att möta samma öde som den gamla micron. S städar ackompanjerad av NRJ och det är INTE uppskattat!!!