Trodde aldrig jag skulle säga det här i Februari men, HERREGUD vad varm jag är!!!

I kväll har vi varit hos A och I och sett på film, Braveheart. En sån där film där ett otal människor brakar ihop i mitten av ett fält och blodet skvätter. Folk dör till höger och vänster och man har ingen aning om vem som är god eller ond i villervallan. Inte nog med det så dog hjälten under plågsamma kval i slutet av filmen. Behöver jag säga att jag inte kommer att se om den igen?

Men i övrigt var det väldigt trevligt. Vi bjöds på varm smörgåstårta och den var jättegod. Det visste jag sen förut men lika gott varje gång. Och efteråt gjorde A någon sorts runda bollar som skulle doppas i socker och/eller sylt och kallades på danska, äppleskivor (fast med tillagt sludder och skorrning som inte jag kan stava till). Mycket gott. Unga fröken Jo...(barnbarn) som vi tog med som barlast proppade nog i sig tio stycken. Var fick de plats?

Och hon är också anledningen till att jag är så himla varm. När hon väl klämt ur sista droppen energi ur C och J (kompis) så somnade hon till slut på mig. Och om jag brukar tycka att katten Tusse är ett behagligt värmekrus, då är Jo... en gigantisk panna. Jisses, jag kände hur det rann efter ryggen när jag bar henne till bilen.

Själv var jag nog inte det roligaste sällskapet i kväll. Blev lite för lite sömn idag eftersom att jag skulle iväg till Kvarnen innan de stängde och sedan försvann alla chanser till en eftermiddagslur i och med att Jo..... kom. Och hon kan verkligen hålla igång den damen. Sicken liten racer hon är. Och komplett orädd. Tillräckligt orädd för att jag ska få hjärtat i halsgropen minst en gång i kvarten.

Men nu sussar hon sött i sin säng och lika tänker jag göra....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...