Ja, det har varit några intensiva dagar nu. Jag har ju börjat i en annan port, på en annan fabrik och idag var tredje dagens upplära. Själva jobbet som sådant är helt okomplicerat, i själva verket enklare än i min "hemma-port". Men det är alltid tröttande med nya intryck, rutiner och framför allt nya människor. Och jag upphör aldrig förvånas över att man alltid måste vässa armbågarna, skärpa attityden och ha de hårda nyporna i bakfickan när man möter människor under de här formerna. På ytan är det kollegor som träffas och hjälps åt och lär upp varandra. Under ytan är det tuppfäktning. Eller catfight, vilket du vill. Och jag kan förstå att känsliga individer upplever det som otroligt jobbigt och att det talas mycket om psykisk ohälsa och att mobbing förekommer även på arbetsplatser och bland vuxna också. Kan man inte ta för sig, ja då är risken stor att man blir hackkyckling. 

Själv blir jag mest irriterad över att behöva lägga energi på att hålla småsinta kärringar på mattan och ser fram emot när upplära-perioden är över och jag ska jobba själv. 

Har lite svårt att avgöra om jag kommer trivas i den nya porten eller ej. Det finns ju självklart för och nackdelar med allt. Min gamla port är gemytligare och personalen på fabriken är långt trevligare. Men här är mer att göra så timmarna går fortare, kortare pass och jag får åka hem till min kudde på kvällen. 

Jag tänker iallafall ge det en chans några månader och annars har jag ju reträttplanen klar.

I morgon kommer veterinären och ska ta stygnen på N. Jag väntar ivrigt på att få höra när jag kan börja sätta igång honom så smått. Men lagom till dess har väl paddocken blivit hockeyrink igen. Nu har äntligen all is smält bort, sista fläcken försvann idag. I morgon varnar de för 15 cm snö/snöblandat regn   .

Klockan ringer 04:45 så nu blir det bok en liten stund och sedan laddar jag för morgondagens matcher.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...