Alltså det är inte lätt att hålla humöret uppe... Det spelar ingen roll hur mycket jag låter mantrat mala inne i huvudet: Det går mot bättre tider, det kommer bli varmare. Idag har det floffat ner blötsnö och lagt sig som ett vitt, slabbigt, äckligt täcke överallt. Nu har det övergått i regn på tvären och det är fullkomligt svinkallt!!

Jag har krupit ner under täcket och hoppas på att hinna tina upp något innan det är dags att hämta vid bussen om en kvart. Sedan är det dags att köra mamma till affären. Då är man tvungen att ha "civila" kläder till råga på allt. 

Men C såg en citronfjäril igår bakom skolans gymnastiksal. Visst måste det innebära att: Det går mot bättre tider, det kommer bli varmare?

Idag var hovslagaren här och skodde N. Därav min grad av djupfrysthet. Fast hon hade med sig en termos med kaffe och två semlor, vilket var en mycket trevlig och behövlig överraskning idag. Vilken dag skulle det behövas bättre egentligen?

Jag var i ridhuset igår igen med den röde och det fungerade finfint igen. Om man bortser från det faktum att jag kände mig som spagetti i benen. Visst är det underligt att kroppen fungerar så olika från en dag till en annan? Vissa dagar, stark som en oxe (eller en get iallafall) och andra dagar vek som en harpalt. Igår var jag harpalten...

Alldeles strax ringer larmet, dags att åka. Tinat upp? Inte det minsta. Den här vintern kommer gå till världshistorien som den mest psykbrytande vintern någonsin.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...