Dagen var inte slut än så jag får väl fortsätta lite till.

Någon gång strax före fem var det äntligen slut på regnet och jag gick ner och släppte ut hästarna igen. Jag tänkte att det skulle vara skönt för den röde, som varit hänvisad till en miniruta ända sedan han kom hit, att få springa av sig lite. Så jag släppte honom med andan i halsen bland isflaken i stora hagen. Och förväntade mig racing ala ko på grönbete, eller varför inte arabfnatt. Vad fick jag? Farfar på hemmet, utsläppt i parken. En stilla galopp längs staketen för att kontrollera var gränserna gick och sen....ingenting. Leta lite förtorkade grässtrå mellan lera och is. Pfff, den hästen har ingen aning om hur man lever loppan.

Medan jag stod o mockade (för andra gången idag) bestämde jag mig för att longera N en stund. Och jisses, vad bra det gick! Det är ingen ide att försöka återge känslan med ord, det går ändå inte. Men jag kände hur hela dagens missnöje och väderpsykos rann iväg sin kos. Det säger inte lite!!!

När vi sedan fick besök av Bi o Ar så blev det riktigt trevligt runt köksbordet en stund. För en gångs skull kände jag ro att sitta. Annars brukar deras besök alltid sammanfalla med att jag antingen är mitt upp i något och får avbryta eller också är jag rastlös. Men inte idag. Så varför I HELA FRIDEN var det tvunget att börja spöregna igen!! Resultatet blev att jag fick rusa huvudstupa ner till stallet och fixa färdigt det sista så jag kunde släppa in fem mycket blöta, nakna, missnöjda hästar. Kan lova att mitt goda humör som jag lyckats gneta ihop är bortblåst. Bildligt talat. För det räcker ju aldrig med bara regn, det måste blåsa samtidigt också.

Nu ligger jag iallafall nerkrupen under täcket och lyssnar på eländet utanför fönstret. Klockan är ställd på 04:45, det väntar arbete i morgon. Så jag antar att jag får prata med John Blund en stund.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...