Japp, då har ännu en helg runnit iväg.

Tillbaka i gammelporten, äntligen lite tid att skriva. 

Jag har så svårt att bestämma mig för var/vad jag egentligen trivs bäst med. Det är skönt att komma "hem" hit där det är mycket gemytligare stämning och trevligare människor men det är INTE skönt att jobba natt. I "nya" porten är tonen mycket hårdare men det är otroligt skönt att få åka hem och sova i sin säng på rätt sida dygnet. Men kanske är jag inte tvungen att välja, eller bestämma mig alls. Jag har fått schemat för nästa kvartal och där har de pulat in några nätter varje månad, resten är dagar i nya porten. Kanske är det den ultimata lösningen? Jag får prova ett tag så får vi se...

Jag funderar som vanligt över människorasens beteende. Vad är det som gör att vissa yrkeskategorier generellt sett agerar på liknande sätt? Varför är konstnärer nästan alltid virriga, dryga, excentriska? Varför är akademiker nästan alltid högtravande, neurotiskt självhävdande, och humorlösa osv, osv? Formas man så av sitt yrke eller dras man till vissa yrken på grund av personlig läggning? Hur är då en väktare, kassörska eller dammsugarförsäljare. Varför kan jag inte se särdragen lika tydligt där som hos vissa andra yrkeskategorier? 

Varför har vissa människor mer pondus bara genom sin utstrålning och andra ingen alls? Varför uppfattar man samma kommentar olika när den kommer från två olika människor? Och en annan grej jag tänkte på när jag mockade idag, hur kommer det sig att vissa människor alltid har en massa reflektioner kring händelser i livet och andra inte reflekterar alls? Varför jag kom att tänka på det var för att jag lyssnade på radion och det nämdes att en av "stamradiopratarna" var på skidsemester. Jaha, tänkte jag, då kommer det komma en mängd tankar och åsikter om skidbackehyfs, afterski och annat mer eller mindre relaterat till resan. Tänker de jobbtankar på semestern, skaffar sig underlag för kommande arbetsveckor? Eller är det bara så att vissa människor är sådana automatiskt?

Helgen har iallafall varit bra, det är ingen reflektion, det är en recension. På fredag kväll däckade jag ganska snart efter hemkomsten så den kvällen är snabbt återgedd. Tio minuter vid brasan. Sängen...ZZZZZZZZZZZZ.

Lördagen ägnades en hel del åt stallet. Jag vet att jag skrev någon gång i bloggens begynnelse att det kommer nog inte dyka upp så många kort på mig här. Men i rättvisans namn så bör en ridbild ihop med den röde få vara med.

Han sköter sig bra, så bra man någonsin kan begära när han får så blandade signaler från klanten som sitter uppepå. Dock var tömkörning inget för oss. Jag provade en stund idag och jag tar den korta versionen. Katastrof. Ingen skadad.

Så körning lämnar vi till andra som tycker det är roligare.

Det enda som saknas är en riktig "herremanshatt", eller hur? Det är roligt att det går så bra för dem och M sköter sig bara bättre och bättre. Det märks så tydligt på henne att hon mår bra av stimulans.

Söndagen började bra med vackert väder, men bara några timmar senare blev dagen gråmulen och trist.Det är mycket svårare att motivera sig då. Jag hade tänkt att rida bägge hästarna men efter jag hade ridit N så satte vi igång med operation rensa-rasthage. Vilket innebar ett antal timmars traktorkörande för S och ett par timmars grepande för mig eftersom traktorn inte kommer åt vid staketet. Först dra ihop all gödsel och sedan, skopa för skopa köra bort den. Resultatet blev ett berg av hästskit på åkern. Minst ett lastbilslass. Helt otroliga mängder! Insåg väldigt fort att om vi skulle försökt göra samma sak med grep och skottkärra så hade vi kanske varit klara till jul.

Vi stack och nödprovianterade på kvällen och det slank med lite kex och ost som vi mös med på kvällen. Vill här höja ett varningens ord för Roquefort-ost. Något så fruktansvärt vedervärdigt har jag inte smakat på länge. Tänk spya kryddat med mögel, grynig och sträv. BlllluuuäääÄÄÄÄÄÄÄÄ!!! Undrar om den inte smakade stänk av sill också. Men Brie, Åsheda gräddost och en mjukost med rökta räkor som S hittade satt fint.

Måste berätta lite om den senaste boken jag läste också, i förhoppning om att kunna ställa den åt sidan sen. Allt för min syster av Jodi Picoult som handlar om 13-åriga Anna som stämmer sina föräldrar för att få rätten till sin egen kropp. Hon är ett sk "designerbarn", född för att kunna donera stamceller till sin storasyster som har leukemi. Efter den första donationen av navelsträngsblod följer flera donationer av blod och benmärg. När så slutligen en njurtransplantation blir aktuell vill Anna inte mer.

Det var en bok skriven ur flera personers perspektiv. Man får följa både Annas, föräldrarnas, systerns och flera andra personers känslor och tankar. Boken är fiktiv men ändå känns den väldigt tankeväckande och gör att man försöker ta ställning för rätt eller fel. Men vad är egentligen rätt eller fel i ett läge när liv ställs mot liv? Jag har vridit och vänt på tankar kring den här boken i flera dagar nu och det enda jag har kommit fram till är att det är omöjligt att hitta rätt eller fel, för eller emot i vissa lägen. Att vissa saker inte är svarta eller vita visste jag sedan förut, men det brukar oftast finnas gråzoner i olika nyanser som gör det lättare att välja. För mig som oftast fattar snabba beslut och har tydliga åsikter om saker och ting så var det en ganska jobbig bok att läsa. Nästa bok får bli en Kalle Anka pocket eller något annat lika vilsamt tror jag.

Vilsamt är det iallfall inte att sitta på jobbet kl 00:30 på natten. Nu är det fyra timmar och fyrtiofem minuter kvar tills jag får åka hem. Vad ska jag sysselsätta mig med för att hålla mig vaken resten av natten då? Tror jag får kolla igenom mitt filmbibliotek och se om jag missat att kolla på någon. Eller en favorit i repris kanske?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...