Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det är inte särskilt lyckat. Och visst har jag känt att jag sakta men säkert har rasat i funktion men nu under helgen fick jag det bevisat en gång för alla: det går inte att fuska, man är tvungen att ta sin spruta.

Det här är mitt livselexir tydligen. För om jag inte får min dos varannan vecka kan jag lika gärna slängas på tippen direkt. Svimfärdig, matt, hjärtklappning, tungandad (tänk 3-dagars magsjuka och sedan försöka springa milen), domningar i händer och fötter, avlutad tunga och en trötthet som inte liknar något annat. Visst blir man trött om man jobbar natt och visst blir man trött om man inte sover tillräckligt eller inte alls. Men det här är något annat. Jag blir så trött att jag kallsvettas bara av att hålla mig vaken. Så trött att kroppen värker och jag kan somna på en sekund i vilken situation som helst om jag bara tillåter mig. Det är helt sanslöst. 

Vad som är ännu mer sanslöst är att bara ett dygn efter jag tagit sprutan klingar symptomen av. Jag har läst om det här och många som har kraftig b12-brist säger samma sak. Hur dåligt de mår när de inte har full dos i sig och vilken skillnad det gör när de får rätt mängd. Men trots att jag gång på gång känner skillnaden så vill hjärnan ändå tro att det bara är nys, inbillningssjuka, sockerpillereffekten osv. Nå, nu tar jag det skriftligt. JAG SKA ALDRIG MER GÅ PÅ DEN LÄTTA ATT JAG FIXAR LIVET UTAN MIN YNKA VITAMIN, SÅ SKRÄP SOM JAG HAR VARIT DENNA HELGEN VILL JAG ALDRIG MER BLI!!!

Men i förlängningen då kan man fundera över att om en enda liten sketen vitamin kan sätta hela kroppen ur spel, hur bra skulle man egentligen kunna må om man fick i sig exakt rätt mängd av alla vitaminer, mineraler och spårämnen? Inte för mycket och inte för lite. Jag tror man skulle kunna flyga på egen hand och lyfta mindre berg...

I helgen har iallafall unga fröken J varit hos oss.

 Jag önskar att jag varit lite alertare men jag tror hon har haft en bra helg ändå. Hon har varit mycket med C och annars har hon verkat nöjd att gosa med en mormor som har haft ögonen på trekvart. På lördagen var det hyfsat väder så vi försökte vara ute en del. En stund på studsmattan piggar alltid upp.

Om det var hoppande och friskluften i kombination som gjorde henne trött vet jag inte men hon däckade av tidigt på kvällen. Vi var hos A och I och åt tacos   och firade A´s födelsedag.  J somnade i mitt knä och sedan tillbringade hon resten av kalaset på sussande på kökssoffan. Det blev en ganska tidig hemgång eftersom jag helst av allt skulle önskat mig att sova skavfötters med barnet på soffan. Jösses, vilken tråkmåns jag är. Får försöka gottgöra mina synder nästa helg. Då har A beställt spelkväll. Kankse får pula fram en film också så att I får lite kompensation. Lite nöd och lite lust.

Så mycket hästeri har det inte blivit i helgen. Som tur var hann jag rida både den röde och N i fredags men sedan har jag varken orkat eller haft möjlighet. Jag var med S en runda när han körde nordsvensken ner till Hasselviken. Hon skötte sig strålande.

Nu är mitt datorbatteri snart slut och jag törs inte smyga in och hämta sladden i sovrummet. Väck ej den björn (barn) som sover....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Man glömmer tydligen väldigt snabbt vad trött man blir av att jobba natt. Och när kroppen tydligen har glömt av hur man sover på dagen, ja då blir det riktigt knepigt. Vilket innebär att även om jag slutade jobba i onsdags morse så är det först idag ...