Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan man på ren automatik skyfflar o skyfflar o skyfflar.

Idag gick tankarna åter igen tillbaka till något jag funderat på några dagar.

Självrannsakan.

Ett ganska negativt laddat ord va? I vissa lägen kan man nästan sätta likhetstecken med självkritik? Varför gjorde jag så? Borde jag ha...? Var det nödvändigt att..? 

Jag tror att jag rannsakar mig själv ganska mycket. Både de där snabba tankarna som kommer innan man agerar på något sätt. Om jag gör så här nu, vilka konsekvenser kommer det att få? För mig och för andra? Det låter ganska konstigt för samtidigt är jag ju den som öppnar munnen och släpper ut både åsikter och grodor titt som tätt. Men jag skiljer nog på hur jag agerar med människor som jag känner mig trygg med och i situationer när jag är avslappnad och främmande människor eller situationer där det kräver känslomässigt engegemang. 

Sedan har vi de där mer långvariga, långsiktiga tankarna som kommer efter en incident eller situation. Hur tänkte jag egentligen där? Gör detta någon nytta i längden? Sårade jag någon? Var jag onödigt hård? Gav jag efter för lätt? Hade jag rätt eller fel? Den sortens tankar går att variera i det oändliga beroende på omständigheterna. 

Jag brukar, som jag skrev för ett tag sedan, vara snabb att kalkylera aspekter på saker och ting och bilda mig en uppfattning och åsikt. Vanligtvis ändrar jag inte åsikt i första taget, utan att få tungt vägande skäl eller helt nya infallsvinklar.

(Envis som en åsna?)

Men ibland, vanligtvis i konfliktsituationer, är jag ju tvungen att kalkylera från början igen. Det går ju att stånga sig blodig om två parter är oense om något och man inte hittar en ny infallsvinkel, eller hur? Så alltså får jag börja om från början. Har jag rätt? Har jag fel? Är min sanning den enda sanningen eller kan det finnas flera? Är det mina rättesnören som världen ska leva efter eller ställer jag fel/förstora krav? Har jag lagt ribban för högt för mig själv eller min omgivning? Är detta värt att ta strid för? Finns det något annat positivt som motpol? Ger det här beteendet jag har någon förändring i längden?

Det är nog det jag menar när jag säger att självrannsakan inte alltid behöver innebära självkritik. Ibland kommer jag fram till att vad jag nu än kämpar för, så är det värt det. Hela världen får rämna men det här är viktigt för mig. Jag betalar vad det kostar, offrar det som krävs, men jag ändrar inte åsikt. 

Men konstigt nog har jag kommit fram till efter flera dagars funderande att det är egentligen sällan jag kommer till den slutsatsen. Det är några få saker och principer som jag tycker är värda att strida för till sista blodsdroppen.

Ibland kommer jag fram till att metoden jag använder för att skapa förändring inte förändrar något alls. Jag kommer tacklar problemet på fel sätt, använder fel "verktyg". Resten brukar jag komma fram till slutsatsen att en geochta-situation fungerar, en kompromiss är inget nederlag. Jag behöver inte varken vara perfekt eller begära att min omvärld skall vara det. Det är en ganska avslappnande insikt. Det är bara synd att man inte kommer ihåg det lika tydligt just när man är redo att dra till strid. Det är på något underligt sätt mycket enklare efteråt.......

Ja,ja, läser man det här så kan man tro att jag bara filosoferar över svårbegripliga ting varje gång jag mockar. Men egentligen snurrar det nog mer så här:

Köttfärs, vad ska jag göra av den då, vi kan väl inte äta köttfärs för fjärde gången den här veckan, varför kan jag inte vara mer fantasifull med maten (självrannsakan), tjockare tyglar behöver jag, skinkschnitzel hade vi va, kanske ska ta det till middag, bara en timme kvar tills jag ska hämta vid bussen, usch vad det blåser, behöver jag verkligen tjockare tyglar (självrannsakan), äsch jag steker pannkakor, har vi sylt tro...................? 

Ni fattar va? HELT makalöst att det kan komma något konstruktivt ur den hjärnan över huvud taget (självrannsakan).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...

Man glömmer tydligen väldigt snabbt vad trött man blir av att jobba natt. Och när kroppen tydligen har glömt av hur man sover på dagen, ja då blir det riktigt knepigt. Vilket innebär att även om jag slutade jobba i onsdags morse så är det först idag ...