Alltså det är inte lätt att hålla humöret uppe... Det spelar ingen roll hur mycket jag låter mantrat mala inne i huvudet: Det går mot bättre tider, det kommer bli varmare. Idag har det floffat ner blötsnö och lagt sig som ett vitt, slabbigt, äckligt täcke överallt. Nu har det övergått i regn på tvären och det är fullkomligt svinkallt!!

Jag har krupit ner under täcket och hoppas på att hinna tina upp något innan det är dags att hämta vid bussen om en kvart. Sedan är det dags att köra mamma till affären. Då är man tvungen att ha "civila" kläder till råga på allt. 

Men C såg en citronfjäril igår bakom skolans gymnastiksal. Visst måste det innebära att: Det går mot bättre tider, det kommer bli varmare?

Idag var hovslagaren här och skodde N. Därav min grad av djupfrysthet. Fast hon hade med sig en termos med kaffe och två semlor, vilket var en mycket trevlig och behövlig överraskning idag. Vilken dag skulle det behövas bättre egentligen?

Jag var i ridhuset igår igen med den röde och det fungerade finfint igen. Om man bortser från det faktum att jag kände mig som spagetti i benen. Visst är det underligt att kroppen fungerar så olika från en dag till en annan? Vissa dagar, stark som en oxe (eller en get iallafall) och andra dagar vek som en harpalt. Igår var jag harpalten...

Alldeles strax ringer larmet, dags att åka. Tinat upp? Inte det minsta. Den här vintern kommer gå till världshistorien som den mest psykbrytande vintern någonsin.

Ok, jag erkänner. Klockan är 20:02 och jag har redan krupit ner. Vardagslyx kallas det. Med datorn på magen ska jag försöka hålla mig vaken och pränta ner vad som har hänt den sista tiden. 

Hmmm, när skrev jag sist egentligen. Onsdags? Torsdags? Det är ju en halv evighet sen. Men det är svårt att hinna med när man har fullt upp med roliga saker. För veckan som har gått har verkligen känts intensiv, men inte på ett negativt sätt. Utan jag har ägnat en hel del tid åt att göra VILL-saker och petat in MÅSTE/BÖR-saker emellan när jag tyckt det har passat. 

Man glömmer ju så fort vad man egentligen har gjort men jag vet att jag o S var och veterinärbesiktade den röde på torsdagen. Han skötte sig fint förutom att han steppade lite när tänderna skulle kollas. Och jag tror han har sprutskräck. Men han gick igenom utan anmärkning och veterinären tyckte han såg riktigt, riktigt välhållen ut. Så det blev ett telefonsamtal till Värmland och min fattigdom var befäst för de närmaste decennierna...

På fredagen red jag ut igen. Inte så långt, bara till Åkervik och tillbaka. Det var så kallt att vänster lillfinger höll på att skrumpna och trilla av. Hur kan det bli så? Varför fryser man inte liksidigt? Nå, den röde skötte sig ännu bättre den här gången så om han bara blir lite varm i kläderna så blir det nog ännu bättre. 

Sen kuppade jag C på förmiddagen. Jag åkte och kidnappade henne på skolan vid halv elva, hon såg väldigt ställd ut   . Sedan åkte vi på "tjejgrejor". Vilket innefattade lunch på Ti Amo i Stenungsund, där vi åt pizza tills vi höll på att spricka. Sedan styrde vi kosan mot Kungälv och gick i affärer och tittade i lugn och ro i flera timmar. C köpte sig en klocka och ett par skor. Provianterade gjorde vi på Ica Maxi och det var inte särskilt enkelt att motiveras till att fylla kundvagnen när man var proppmätt på pizza. Sammantaget blev det en väldigt trevlig eftermiddag iallafall.

I helgen har vi bara varit hemma och haft det bra. På lördagen sken solen, fast det blåste en del. Vi mockade ut hos korna och pysslade runt nere vid stallet/lagårn nästan hela dagen. C gick på bio men J (kompis) och jag hämtade dem på eftermiddagen. Stora dottern, sambo och barnbarn var förbi en sväng för att hämta lite grejor men jag fick gå ifrån efter en stund och fånga det sista dagsljuset. Kändes lite trist men jag har gett mig själva den på att lyckas hålla igång hästarna nu, så det blev en stunds longering av N och lite ridning på den röde. S hade redan haft igång nordsvensken, barbackaridning minsann. Han är modig han!!! Men hon skötte sig väl trots att hon stått och skrotat länge.

På söndagen var det strålande väder, ÄNTLIGEN!!! Solen sken och det var nästan vindstilla. Jag red lite grann på N i paddocken, han var ganska seg, förutom när nordsvensken sparkade ikull en zinkhink. Då blev det fart på grejorna. 

På eftermiddagen red jag den röde tillsammans med S och nordsvensken. De funkade bra ihop och väl var väl det. En liten vända till Åkervik bara. Och det var nog tur om man tänker på vilken träningsvärk S har idag. Åh, det är så härligt att få mobba tillbaka. Han hade ju inga skrupler när det var jag som hade träningsvärk i början av veckan. What comes around, goes aroud...

Idag fortsatte jag på mitt nya tema kidnappning. Jag nappade med mig A till Göksäter en vända. Jag skulle väl egentligen inte ha något speciellt men jag var lite rastlös faktiskt. Gråkallt och blåsigt lockade inte till någon ridning och det gjorde definitivt inte mina ömma sittknölar heller. Attans att jag inte tänkte på att köpa en dunkudde idag. För i morgon måste/vill jag rida igen.

För att återgå till Göksätershoppandet så fick jag förutom en drös småpryttlar tag på en svart o grå-rutig tunika som jag tänker ha på lördag. Begravning. 

Hade det här nu varit ett filmmanuskript så hade det stått: Scenbyte.

Tar ett annat ämne för jag gruvar mig en del för lördagen får jag erkänna....

I kväll har jag klippt både S och C. Ruskigt dåligt betalt frisörerna har. Vad har de för fackförbund egentligen? Jag fick inte ett enda öre.

Natti   

Jodå, jag kom mig allt iväg till ridhuset. Med bultande hjärta och kallsvett längs ryggraden fick jag lastat den röde och gett mig iväg. S hade fått agera förlöpare på morgonen, den stackarn fick åka hemifrån tidigare för att kontrollera vägstatusen borta i Kurlanda. Och eftersom han gav grönt ljus så.... Men ingen behöver fundera på vem det var som kröp runt på Tjörns grusvägar i 5 km/h. Det var jag   !!!!

Väl framme lastade jag av och fick med darriga händer på sadel och träns. Att inte hästkraken smittades av min nervositet och flög i luften som en dynamitkubbe är obegripligt. I stället tog han det helt piano och stod o kikade runt lite försynt.

Åh kära hjärtanes vad roligt jag hade sedan. I över en timme red jag runt för mig själv, helt ensam i hela ridhuset (superlyx), och bara provade alla knappar och spakar. Det gick väldigt mycket bättre än på provridningen, mest för att jag hade mindre ont, men också för att det är så kymigt att rida någon annans häst när de står och tittar på. Så alltså fick jag provat på galopp i olika tempo, galoppombyten och sidvärtes över bommar och mycket mer. Jag är glad att ingen mer var där för jag satt och flinade som en fåne hela tiden.

Hann precis att lasta ur och slänga i mig kaffe och macka, sen kom hovslagaren. Som väntat hade hon inte så mycket positivt att säga om den rödes fötter, men det var iallafall inte så stora fel att jag skulle låta det påverka ett köp. Men jag har stort hopp om att det går till det bättre. Det har hon ju lyckats åstadkomma med alla andra hästar jag har släpat hem. 

Sen rusade jag upp till huset, hoppade ur stalloverallen och i vanliga skor och jacka. Håret låg slickat efter huvudet, jag stank häst och såg allmänt sjavig ut. Jag ber om ursäkt till mitt sällskap A, som skulle visa sig ute i allmänheten både på biblioteket och i affären tillsammans med mig. 

Jag flinade lite mindre på onsdag morgon. Jag kom upp med träningsvärk i mer eller mindre varenda muskel    och var så supertrött. När jag hade kört de små liven till bussen förde jag långa diskussioner med mig själv. Inte sova, göra något vettigt, bara sova en liten stund, då sover jag bort hela dagen, gör något vettigt.... Och minsann, förnuftet vann. Alltså lastade jag den röde igen och åkte till ridhuset. Vi tog det lite lugnare idag (träningsvärk!!!!) och vi blev inte ensamma i ridhuset heller. Efter en stund kom en tjej och frågade om det var ok om hon kom in och för mig var det ett gyllene tillfälle att få se om han fungerade även med andra hästar med i ridhuset. Inga problem där heller. Han brydde sig öht inte om den andra hästen eller om de fräste runt i full galopp. Han jobbade på precis som om de inte varit där och jag var supernöjd. 

På hemvägen körde jag förbi kvarnen och köpte mer ströpellets och snäckskal (fortfarande permafrost och ishockeyrink överallt).

Onsdagen var faktiskt en riktig bra dag, sammantaget. Jag fick ridit, och det gick bra. Sov middag en timme innan jag hämtade vid bussen och även om jag inte kan påstå att det gjorde mig pigg så lagade jag iallafall en middag som blev väldigt god enligt mig. Potatisklyftor och fläskkarré med ostdipp (knasigt kanske men den var god). Och att jag sedan fick möjlighet att använda klorna mot någon som förtjänade det gjorde mig riktigt, riktigt belåten. Ibland är det så skönt att metodiskt plocka ner någon som tror sig sitta på den SKYHÖGA hästen. Låter det ragatigt? Nå, jag har aldrig sagt att jag är något annat.....  .

Det gav mig såpass med ny energi så vi drog igång en städraid här hemma. På en halvtimme hade jag, S och C fått huset fullt beboeligt. Vilket innebar.....

Att jag idag fick ett trevligt uppvaknande (om man bortser ifrån att träningsvärken var ännu värre idag) och kunde se fram emot en dag i lugn och ro.

Så jag har varit ute och ridit en vända på den röde här hemma längs isgatorna, fast nu är det faktiskt grusat riktigt väl och han har fyra brodd i varje sko. Det gick också riktigt bra, han är fantastiskt lydig. Men har var väldigt pigg och framåt, det var som att sitta på en symaskin ungefär. Väldigt orädd, han reagerade inte på någonting förutom när vi kom till Dammbergsliden, jag skulle tro att det var en älg i skogen där. För där vädrade han för fullT och hjärtat slog som en stångjärnshammare på honom. Så....jag fegade ur...Vi gick tjugo meter till framåt bara för sakens skull och sedan vände jag. Annars red vi runt både här och där, även förbi Hells Angels-hästarna och det var det ingen reaktion på.

Så jag var ganska oförberedd när han hundra meter hemifrån plötsligt gjorde en 180-graders vändning på en tusendelssekund. Vad som förorsakade detta har jag ingen aning om, kanske han såg något, testade mig, eller så kom jag åt någon knapp utan att veta om det . Hur som helst, jag satt kvar även om jag tappade ena stigbygeln och hamnade rejält på sniskan. Halleluja för sadelhorn   !!!

Och han stannade direkt när jag morrade åt honom så ingen fara på taket.

Nu tänker jag bara njuta av friden några timmar. Dusch eller bad väntar. Det är livsnödvändigt. I kväll blir det veterinärbesiktning. Håll alla tummar...