Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas...

Mitt enda försvar, vårstarten är en jobbig tid. I år värre än annars. Jag har nog nämnt det tidigare här att jag alltid blir så rastlös på våren? I år gick rastlösheten över i en håglöshet och trötthet som liknar    . Men jag lämnar det därhän och konstaterar att jag verkar tillbaka på banan igen. Så jag exprimenterar lite och ser hur mycket minnen man samlar på sig under två veckor. Har dock något taskigt med tid (som vanligt), jag ska jobba eftermiddag idag. Så en något komprimerad version får det bli.

Jag måste iallafall nämna min första träning ihop med den röde. Jag tränade för Lina Zacha som kom åkande ända från Flen. Första gången är ju alltid nervig men hon var en riktigt ödmjuk och trevlig tjej så det kändes bra från första stund. Jag har fått en del goda tips om hur jag kan förbättra min sits och tips på hur jag ska få pålle att använda bakkärran lite bättre. Hemläxa med andra ord, precis som jag ville. 

S har hunnit fylla år, i fredags närmare bestämt. A och I var här på kvällen och han fick bla en bok som hette De ovanliga som han har lusläst så fort han fått en möjlighet. En sådan där "prickenöveripresentkundeinteblivitmerrätt". Fredagskvällen innebar också att I´s slippaspelasällskapsspeldispens hade upphört och Med andra ord kom fram på bordet. Och nu säger jag det här högt och tydligt:

I ÄR EN BLUFF, MAN KAN INTE HÄVDA ATT MAN INTE GILLAR ATT SPELA OCH SEDAN ENGAGERA SIG SÅ MYCKET ATT MAN KNATAR EXTRA UT I KVÄLLSKYLAN FÖR ATT HÄMTA SINA GLASÖGON SÅ ATT MAN KAN SE ORDENTLIGT SÅ ATT MAN INTE RISKERAR ATT FÖRLORA!!!! Så det så.... 

Och om man indoktrinerar barnen att lägga alla tjuvar på ett speciellt lag (mitt) så kan man håva in två vunna spelomgångar. Hur mycket pengar under bordet tror ni I fick betala förrädarna (barnen)? Jag tippar på minst en tjuga var... 

Sedan lyckades vi faktiskt denna gång få en hel film att fungera denna gång. Town med bland annat Ben Afflek. Vi köpte ett par filmer en fredagskväll och den här hade vi inte hunnit att se så... S valde. Och, mycket riktigt, den var ingen höjdare. Ok, jag erkänner, den var snäppet bättre än In to the wild, men mycket mer var det inte. Inför filmväljarförbud för S tror jag.

Lördagen var hektisk. Iväg till torp och införskaffade en ros(t)a cykel till unga fröken J som firade sin tredje födelsedag. Vidare till Trollhättan och fira ovan nämnda treåring med godistårta. Och sedan hem igen för att skruva cykel, åka och handla och panikröja innan Ar och Bi, Ro och An trillade in. Kallskuret och potatissallad räknas härmed till livräddningsredskap. En något mindre tävlingsinriktad kväll men hyfsat trevlig ändå. Är bara så trist att stressa runt som en tätting under dagen för sedan får jag knappt ro att sitta still under kvällen.

Söndagen var ponnyridningsdag. Eller nåt sånt. Ro och An kom i sällskap med Em. Ro skulle äntligen rida (som vi pratat om i flera år). Det blev den röde som fick ställa upp. Och jag får väl säga att det gick hyfsat. Det är svårt att ge en bruksanvisning hur han fungerar när man har halvkläm på det själv. Men han är ju lugnast så det fick bli han som traskade runt med än den ena, än den andra. Och jag får ju ge Ro beröm, han lyckades styra runt honom i paddocken riktigt hyfsat trots att hästskrället helst ville vara i mitt knä. Till och med An satt upp en vända, modigt.

Nu får det räcka. Det går inte an att ligga här på sängen när jag har så mycket att göra. Bums ner i stallet och mocka. Får fylla på mer efter hand om jag kommer på mer. Ruggigt vad man glömmer fort....

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg.

Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet   

I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, fick I dispens från sällskapsspel. Istället skulle vi se på film. Och det gick ju bra.... Fungerade filmen så var det en skitfilm, var det en film som skulle kunna varit bra så fungerade den inte i någon av dvd-spelarna. Jag lämnar den kvällen därhän tror jag med ett stort streck i almanackan, förutom A och I´s som vanligt alldeles eminenta sällskap är den öht inte minnesvärd.

Det är en större lucka än vanligt i bloggen, jag vet. Och ändå har jag fått skäll av A att jag bör uppdatera den oftare. Ska försöka skärpa mig. Men den sista tiden har jag inte haft lust, jag har inte kunnat samla tankarna tillräckligt för att skriva ens ett vanligt rörigt inlägg. Av någon underlig anledning så blir jag alltid fruktansvärt rastlös, längtande, ambitiös och jagad en period på våren. Fråga mig inte varför, men det är ett mönster som återkommer varje år. Och där har jag varit nu. Inte för jag vet vad jag vill göra egentligen och inte vad jag vill förändra heller. Men känslan som fyller mig är att jag vill bränna skepp och bygga broar, typ. Nu gör jag aldrig något av det, istället yrar jag runt ett par veckor utan att kunna samla tankarna ordentligt och känner mig smått rebellisk. Vad nu nyttan är med det?

Så för att det inte ska blir förstora gluggar här i bloggen när jag går tillbaka någon gång i framtiden för att läsa om mitt liv och leverne, bör jag väl fylla i vad som hänt sedan sist.

Ingenting......

Eller jo, småsaker fast kanske inte så mycket minnesvärt. 

Lördag: se ovan

Söndag: Slapp o slö, lyckades samla kraft att rida den röde och dra av kilo med vinterpäls från hästarna.

Måndag: Jobbade natt med allt vad det innebär 

Tisdag: Sov, hämtade hö, körde till Gbg och hämtade syrran som skulle till mamma.

Onsdag: Körde ovan nämnda syster tillbaka till Gbg, jobbar natt och där sitter jag nu och funderar fram o tillbaka och mår faktiskt ganska bra trots att klockan närmar sig tre på natten. Är det ett tecken på att man är totalt rubbad? Eller är det bara vårrastlösheten som river och sliter och håller adrenalinet igång?