Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg.

Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet   

I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, fick I dispens från sällskapsspel. Istället skulle vi se på film. Och det gick ju bra.... Fungerade filmen så var det en skitfilm, var det en film som skulle kunna varit bra så fungerade den inte i någon av dvd-spelarna. Jag lämnar den kvällen därhän tror jag med ett stort streck i almanackan, förutom A och I´s som vanligt alldeles eminenta sällskap är den öht inte minnesvärd.

Det är en större lucka än vanligt i bloggen, jag vet. Och ändå har jag fått skäll av A att jag bör uppdatera den oftare. Ska försöka skärpa mig. Men den sista tiden har jag inte haft lust, jag har inte kunnat samla tankarna tillräckligt för att skriva ens ett vanligt rörigt inlägg. Av någon underlig anledning så blir jag alltid fruktansvärt rastlös, längtande, ambitiös och jagad en period på våren. Fråga mig inte varför, men det är ett mönster som återkommer varje år. Och där har jag varit nu. Inte för jag vet vad jag vill göra egentligen och inte vad jag vill förändra heller. Men känslan som fyller mig är att jag vill bränna skepp och bygga broar, typ. Nu gör jag aldrig något av det, istället yrar jag runt ett par veckor utan att kunna samla tankarna ordentligt och känner mig smått rebellisk. Vad nu nyttan är med det?

Så för att det inte ska blir förstora gluggar här i bloggen när jag går tillbaka någon gång i framtiden för att läsa om mitt liv och leverne, bör jag väl fylla i vad som hänt sedan sist.

Ingenting......

Eller jo, småsaker fast kanske inte så mycket minnesvärt. 

Lördag: se ovan

Söndag: Slapp o slö, lyckades samla kraft att rida den röde och dra av kilo med vinterpäls från hästarna.

Måndag: Jobbade natt med allt vad det innebär 

Tisdag: Sov, hämtade hö, körde till Gbg och hämtade syrran som skulle till mamma.

Onsdag: Körde ovan nämnda syster tillbaka till Gbg, jobbar natt och där sitter jag nu och funderar fram o tillbaka och mår faktiskt ganska bra trots att klockan närmar sig tre på natten. Är det ett tecken på att man är totalt rubbad? Eller är det bara vårrastlösheten som river och sliter och håller adrenalinet igång?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas... Mitt enda försvar, vårstart...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...

Man glömmer tydligen väldigt snabbt vad trött man blir av att jobba natt. Och när kroppen tydligen har glömt av hur man sover på dagen, ja då blir det riktigt knepigt. Vilket innebär att även om jag slutade jobba i onsdags morse så är det först idag ...