Idag var jag tvungen att gå tillbaka och läsa det sista inlägget innan jag började plita ner mitt liv för så länge sedan var det jag skrev sist. Jag kommer inte ens ihåg  ... Snart två veckor sedan, man får ju skämmas...

Mitt enda försvar, vårstarten är en jobbig tid. I år värre än annars. Jag har nog nämnt det tidigare här att jag alltid blir så rastlös på våren? I år gick rastlösheten över i en håglöshet och trötthet som liknar    . Men jag lämnar det därhän och konstaterar att jag verkar tillbaka på banan igen. Så jag exprimenterar lite och ser hur mycket minnen man samlar på sig under två veckor. Har dock något taskigt med tid (som vanligt), jag ska jobba eftermiddag idag. Så en något komprimerad version får det bli.

Jag måste iallafall nämna min första träning ihop med den röde. Jag tränade för Lina Zacha som kom åkande ända från Flen. Första gången är ju alltid nervig men hon var en riktigt ödmjuk och trevlig tjej så det kändes bra från första stund. Jag har fått en del goda tips om hur jag kan förbättra min sits och tips på hur jag ska få pålle att använda bakkärran lite bättre. Hemläxa med andra ord, precis som jag ville. 

S har hunnit fylla år, i fredags närmare bestämt. A och I var här på kvällen och han fick bla en bok som hette De ovanliga som han har lusläst så fort han fått en möjlighet. En sådan där "prickenöveripresentkundeinteblivitmerrätt". Fredagskvällen innebar också att I´s slippaspelasällskapsspeldispens hade upphört och Med andra ord kom fram på bordet. Och nu säger jag det här högt och tydligt:

I ÄR EN BLUFF, MAN KAN INTE HÄVDA ATT MAN INTE GILLAR ATT SPELA OCH SEDAN ENGAGERA SIG SÅ MYCKET ATT MAN KNATAR EXTRA UT I KVÄLLSKYLAN FÖR ATT HÄMTA SINA GLASÖGON SÅ ATT MAN KAN SE ORDENTLIGT SÅ ATT MAN INTE RISKERAR ATT FÖRLORA!!!! Så det så.... 

Och om man indoktrinerar barnen att lägga alla tjuvar på ett speciellt lag (mitt) så kan man håva in två vunna spelomgångar. Hur mycket pengar under bordet tror ni I fick betala förrädarna (barnen)? Jag tippar på minst en tjuga var... 

Sedan lyckades vi faktiskt denna gång få en hel film att fungera denna gång. Town med bland annat Ben Afflek. Vi köpte ett par filmer en fredagskväll och den här hade vi inte hunnit att se så... S valde. Och, mycket riktigt, den var ingen höjdare. Ok, jag erkänner, den var snäppet bättre än In to the wild, men mycket mer var det inte. Inför filmväljarförbud för S tror jag.

Lördagen var hektisk. Iväg till torp och införskaffade en ros(t)a cykel till unga fröken J som firade sin tredje födelsedag. Vidare till Trollhättan och fira ovan nämnda treåring med godistårta. Och sedan hem igen för att skruva cykel, åka och handla och panikröja innan Ar och Bi, Ro och An trillade in. Kallskuret och potatissallad räknas härmed till livräddningsredskap. En något mindre tävlingsinriktad kväll men hyfsat trevlig ändå. Är bara så trist att stressa runt som en tätting under dagen för sedan får jag knappt ro att sitta still under kvällen.

Söndagen var ponnyridningsdag. Eller nåt sånt. Ro och An kom i sällskap med Em. Ro skulle äntligen rida (som vi pratat om i flera år). Det blev den röde som fick ställa upp. Och jag får väl säga att det gick hyfsat. Det är svårt att ge en bruksanvisning hur han fungerar när man har halvkläm på det själv. Men han är ju lugnast så det fick bli han som traskade runt med än den ena, än den andra. Och jag får ju ge Ro beröm, han lyckades styra runt honom i paddocken riktigt hyfsat trots att hästskrället helst ville vara i mitt knä. Till och med An satt upp en vända, modigt.

Nu får det räcka. Det går inte an att ligga här på sängen när jag har så mycket att göra. Bums ner i stallet och mocka. Får fylla på mer efter hand om jag kommer på mer. Ruggigt vad man glömmer fort....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg är stängd på kundens begäran..... Är det någon som har intresse av att följa min hjärnas vindlingar och irrvägar, var god kontakta blogginnehavaren............ ...

Jag ska väl börja med att kommentera mitt första gästboksinlägg. Det är ironi på högsta nivå, bara så ni vet    I lördags var A och I hos oss och vi åt lite grann. Eftersom jag kände mig på särdeles vänligt humör, vilket jag ångrar i efterhand, f...

Ibland tror jag att jag har hästar bara för mockningens skull. Jaha, ännu ett inlägg fullt i gnäll? Nej, tvärtom, jag gillar verkligen att mocka. Det är då man löser världsproblemen. Där har man tid att fundera på allt mellan himmel och jord medan ma...

Det här är faktiskt inget gnäll utan en ren fundering. Hur kan en enda liten ynka liten vitamin ställa till så mycket oreda i kroppen? Det är ganska fascinerande faktiskt. Jag har ju glömt att ta min b12-spruta och jag vet ju sedan tidigare att det ä...

Man glömmer tydligen väldigt snabbt vad trött man blir av att jobba natt. Och när kroppen tydligen har glömt av hur man sover på dagen, ja då blir det riktigt knepigt. Vilket innebär att även om jag slutade jobba i onsdags morse så är det först idag ...