Idag började jag dagen med att röja undan snabbt och lätt. Tänkte att det skulle vara skönt att komma hem och fixa middag i ett rent kök med tomma bänkar. Hm, det sprack... 

Idag har jag kört mamma till Kungälv för att hon skulle röntga sin handled. Hon hade ramlat ute härom dagen när hon jagade katten, som för övrigt spatserade in på egen hand. Som tur är så var det inga skelettskador så det går väl över så småningom.

På hemvägen stannade vi på Singathai i Stenungsund och åt lunchbuffe. Det var ganska gott tror jag om man haft någon som helst matlust, men jag tyckte mest att det smakade olja alltihop. Fast friterad kycklingfile, sötsur sås och nudlar slank ner helt ok. Och mamma verkade på gott humör och ovanligt pratsam.

E ringde och talade om att hon börjat Frisörskolan igår och att det hade varit pirrigt men roligt. Jag är så glad att hon får göra något som hon önskat sig. Hoppas nu att allt praktiskt med dagis och annat löser sig. Annars finns ju mormor....

Hur som haver, jag lämnade mamma i Kållekärr strax efter tre. Vid det laget var jag komplett djupfryst eftersom det regnar/snöar/haglar på tvären i kombination med 2 plusgrader och mörkt som natten hela dagen. Det gör gott för humöret det! Ringde hem och C talade om att hon och J (kompisen) stekte pannkakor. Och det var väl tur att jag ringde så jag visste att kaoset väntade när jag kom hem. Funderade en stund på att vända och styra kosan mot Treriksrösete i stället men kom fram till att jag längtade för mycket efter min kamin och täcket. Så när jag kom hem möttes jag av glada tjejer

   som faktiskt inte hade lyckats att riva ner HELA köket och åstadkommit det här:

  De åt snällt av Pyttipanna och stekt ägg som jag gjorde i ordning lite senare för jag tror inte att de tyckte att resultatet blev så strålande    .

Men Mini blev glad

Nu är det dags att pusta middag en stund, väl nerborrad under täcket, innan det är dags att klä på sig polarutrustningen och trotsa vädrets makter igen.