Egentligen borde jag vara på ett fruktansvärt dåligt humör idag om man ser till omständigheterna.

Jag vaknade i morse och S frågade mig hur dags vi skulle åka till "svärmor" och fira hennes födelsedag. När han fick veta att det var fritt valt föreslog han att vi skulle lasta den röde och köra till ridhuset så att jag kunde rida. Strålande förslag!!!!

Det var bara det att när vi kom ut så höll vi på att slå ihjäl oss. Det har regnat eller något i natt och hela världen är belagd med ispansar. Precis allting har en glashal hinna på sig och det var näst intill omöjligt att ta sig till stallet. C åkte på rumpan hela vägen ner nästan. Att i det läget lasta häst och ge sig ut på vägarna var fullkomligt otänkbart. Det var otänkbart att släppa ut hästarna öht för den delen.

Så idag har jag varit inne och städat..... 

Till och med att åka och fira mamma ställdes in. Det råder force major idag enligt mig. Men trots det har jag faktiskt inte varit på dåligt humör. Det är bara när jag kollar väderleksrapporten och inser att chanserna för att isen ska töa väck den närmaste tiden är obefintliga, ja då är det svårt att inte mulna mentalt.

Men annars har jag varit inne och röjt runt som sagt och känt mig ganska nöjd med det. Det var verkligen behövligt, och sedan diskuterar vi inte det ämnet mer...

Den röde var vi och hämtade i torsdags. J övningskörde hela vägen till Karlstad, med hästtransport bakpå. Och det gjorde han med bravur. Han är verkligen jätteduktig. Det märks att han fått rutin nu och jag bara önskar att han redan hade fått sitt körkort för då kan jag lova att jag hade sovit gott minst halva vägen iallafall.

Allt gick otroligt smidigt och klockan ett var den röde lastad utan större krusiduller och vi styrde kosan hemåt igen. Han stod lugnt och fint hela vägen hem och knatade ur transporten och in i rasthagen som en lugn som en filbunke.

Undrar om han är drogad???  Bättre bilder utan "kapell" på får komma senare för det är så svinkallt så fingrarna håller på att frysa fast i kamreran.

Om han är drogad så undrar jag hur länge drogerna sitter i, för igår var vi ute på koppelpromenad i halv storm och svinkyla. Vi gick runt Torpa och den röde reagerade inte över något alls. Jag är ju van vid soptunnefnys och monsterstensskutt men inte en ansats till något liknande. Och han var tydligen måttligt imponerad av fyra stycken skogstokiga hästar som kom dundrande tvärs över hagen i full kareta när vi kom på ovansidan av våran stora hage. För han tittade inte på dem ens. När vi kom hem så lastade jag honom på hästtransporten och lät honom stå där medan jag mockade en box. Bildbevis:

   Känns viktigt att det fungerar så att det inte blir ett stort företag att åka iväg på träning. Jag hade ju planerat att lasta honom minst en gång om dagen någon vecka framöver men den planen sprack ju redan idag...istid....

Är glad idag också för att barnbarn J ska komma och sova här i natt. Är lite orolig bara för vägarna men jag hoppas att de har kommit igång med både salt och sand innan de ger sig ut på vägarna.

Nu borde jag sätta igång med något vettigt igen men S ser på Grabben i graven brevid för trettionde gången eller något, i sällskap med C och kompis J så gissa vad jag ska göra? Sova middag............