Tillbaka i "gammel-porten" igen. Självklart känner jag att kroppen mår bättre av att jobba dagtid. Men det går inte att komma ifrån att det är mycket både trevligare och mysigare här. Och det känns verkligen som att jag kan sköta den här porten i sömnen. Kanske är tur   ..

Helgen har varit underlig, och alldeles för kort. 

Jag hade så stora planer på fredagen, allt jag skulle hinna med eftersom jag slutade redan klockan 13. Vad jag inte hade med i planeringen var att jag skulle bli sanslöst sömnig av att gå upp en timme tidigare än vanligt. Och det vackra vädret som var på förmiddagen övergick i snöblask under dagen. Fyller man sen upp dagen med lite hämta vid bussar, handla och fixa mat så är det inte mycket dag kvar sedan. Så fredagkvällen blev inte någon minnesvärd kväll direkt. Gruvade mig inför morgondagen hela kvällen så jag var ganska sur och tvär.

På lördagen var det då dags för begravning. Om man har inställningen att det är viktigt med traditionella cermonier och tycker att det är ett vettigt sätt att ta farväl av människor, ja då var det en väldigt fin begravning. Kunde inte varit mer välordnat eller genomtänkt på något sätt. Psalmer och sånger valda passande för personen, vältalig präst och vackra blommor. Inget saknades alls.

Jag tycker dock inte att det är vettigt eller viktigt att genomföra en sådan cermoni. Så för mig var det en lång pina. Och nu i efterhand tycker jag det är tråkigt att minnet av begravningen kommer ligga sida vid sida med minnet av en groda i högklackade skor. Jag minns hellre bara grodan...

På kvällen såg vi Melodifestivalen hemma hos A och I. Och jag var så himla supertrist!! Är det vårluften tro? När klockan var tio på kvällen kunde jag somnat rakt upp och ner i deras soffa. Det fanns inget alternativ annat än att åka hem. Jag fullkomligt raglade runt och gav hästarna mer hö (nej, det berodde inte på ölen jag drack till den supergoda smörgåstårtan som vi fick, inte heller på ölen jag drack framför teven) och jag tror jag slocknade i samma ögonblick som jag snuddade kudden. En sekund senare var det söndag morgon....

En helg är ingenting. Man blinkar och sen är det måndag morgon igen. Eller i det här fallet söndag eftermiddag, eftersom jag skulle jobba då. Så jag insåg i morse att skulle jag inte hinna med hästarna idag heller så skulle jag få rabiata anfall. Alltså stövlade jag med bestämda steg ner till stallet i samma ögonblick som sista frukostkaffet slunkit ner. En trekvarts ridtur på den röde, först i paddocken och sedan runt Torpa. Det är verkligen en kanonhäst. Blev väldigt mycket galopperande så jag var ganska mör i benen efteråt. 

När jag släppte honom i hagen var S selad och klar med nordsvensken. Efter lite tömkörning i paddocken och runt Torpa så spände vi henne för den gröna trillan. Och det gick jättebra. Den här gången var det ingen reaktion från hennes sida. Hon tyckte det var lite läskigt sist. 

Sedan var det dags för C att rida M. Det går väldigt bra för dem nu när M har sitt bettlösa träns.

Till sist tänkte jag rida eller longera N men jag bestämde mig till slut för att hoppa över det. Han måste ha fått en spark eller något på vänster framben för han är lite svullen både på själva knäskålen och en bit ovanför. Han är inte halt vad jag kan se och han ömmar inte men jag tog ändå det säkra före det osäkra och lät honom vila. Hur länge kan en sådan svullnad sitta i? Kanske får ringa någon och kolla i morgon....

Middag, tupplur och swooosch iväg till jobbet. Och här sitter jag nu. Klockan är snart ett och jag lovar att ögonlocken är inte fjärilslätta. Inte är det samma grej att sitta här och skriva heller. Jag ska ligga hemma på sängen med datorn på magen, så det så!

Nå, jag hann inte iväg till ridhus som jag hade tänkt göra idag men A, jag vet att du läser det här, du kommer inte undan. Det är lika bra du börjar linementa alla ridmuskler för du kommer ha träningsvärk när jag är färdig med dig. Galoppträning var det va? Boka tisdagen till mig är du rar....