Idag, eller igår rättare sagt, eftersom klockan är 01.50 nu och jag sitter på jobbet och skriver, var en sådan där "mellanjobbpassen-dag".

Det är inte de roligaste dagarna precis. Vanligtvis hinner jag absolut inget mer än det absolut nödvändigaste, dvs sova så många timmar, minuter och sekunder som jag någonsin kan hinna att få ihop. Fixa stallet, laga middag (svårighetsgrad typ makaroner o korv), hämta vid skolbussen, hyfsa till mig och packa ihop för ett nytt jobbpass. Ständigt med ett öga på klockan för att se att jag håller tidsschemat.

När jag kom hem igår snöade det för fullt ute och blåste ganska rejält så det kändes inte särskilt ok att släppa ut hästarna redan då.  Jag bad S att väcka mig vid halv åtta så skulle vi gå till stallet/ladugården då. Men när klockan ringde var jag supertrött så jag bad S att släppa ut hästarna åt mig. Han gjorde inte bara det utan fixade hela stallet. Jätteskönt. Jag kunde ta det lugnt när jag gick upp och hann till och med att röja lite inne innan det var dags att åka igen.

Igår drällde den ner ytterligare en dm snö. Tung blöt snö eftersom det är någon plusgrad. Så det blev ingen ridning igår heller. Men, hoppet är det sista som överger människan. Idag spår de solsken och uppehåll så jag kanske får chansen att prova mitt indianhackamore idag. 

Tidigare i natt funderade jag över vad jag önskade mig av 2011 och vad som behöver bli gjort. Jag kom fram till att det var en hel del. Kan man få året förlängt på något vis?

Jag önskar iallafall:

Att jag får ridit igång N ordentligt igen och att vi ska lära oss mer om westernridning tillsammans.

Att jag ska hitta någon vettig westerntränare inom rimligt avstånd.

Att vi ska hinna göra någon resa några dagar tillsammans.

Att vi ska hinna njuta mer av sommaren det här året.

Det som behöver/måste göras det här året är bla:

Måla framsidan av huset

Gjuta en ram runt gödselplattan

Isolera och sätta plåt på sadelkammaren.

Belysning runt paddocken

Fixa ved inför nästa vinter

Varför blir jag trött av det här? Borde nog skriva om något annat tror jag   

Eller också struntar jag att skriva mer idag och sätter på en film istället.

Step up, blir det. Recension kommer ....... om jag kommer ihåg det.

Om jag nu var irriterad härom dagen över att mänskligheten beter sig illa så får jag väl ändå erkänna att ingen regel utan undantag.

"Min" veterinär som ställde upp (utan hotelser) och såg till att Mozart fick ett värdigt avslut på ett sätt som gjorde att det kändes uthärdligt för mig. Detta gjorde hon på sin lediga dag. Enbart för att hon visste att det skulle kännas bättre för mig.

Min snälla granne som grävde med sin grävskopa så att Mozart kunde begravas vettigt trots att det är snö och tjäle. Utan prut och protester av något slag.

Mina andra grannar som tyckte att det var ok att gräva nämnda hål på deras mark eftersom grävskopan befann sig där. Utan prut och protester av något slag.

Så guldkorn i form av vänliga människor finns ju, det är bara så lätt att glömma bort eftersom majoriteten ofta känns som motsatsen.

Dagen har förövrigt bjudit på snö, snö och mera snö. Det har ramlat ner ca 20 cm tung, blöt snö idag och mer att vänta under morgondagen om man ska tro på prognoserna. Trots allt tycker jag att det är helt ok med snön. Är alternativet blankis (eller lera till knäna)  så är det bättre det ligger kvar tills slutet av februari och sedan töar bort i rasande fart på 3 dagar. Önsketänkande   !!!

I dag kom mitt indianhackamore som jag beställt hos Naturhunden. För er som inte är insatta kan jag berätta att det är en sorts träns/nosgrimma som man har när man rider. Jag är hur som haver väldigt ivrig på att prova och hoppas att det inte dräller ner lika intensivt med snö i morgon så att jag hinner en snabb ridtur. Jag hade tänkt rida idag men dumpade den idén när jag såg hur mycket det vräkte ner. Jag vet ju att resultatet hade blivit en mycket olycklig häst som krupit ihop som en larv och vänt rumpan mot vinden så fort han fick chansen. Nej, N är inte mycket för nederbörd i någon form.

Hann och gå en promenad idag och jag kan lova att det var tungt att kliva fram i djupsnön. Tog en runda på ca 20 min och sedan var det raka spåret in i duschen.

Inga andra alternativ var tänkbara.... Men det var väldigt vackert ute med alla snöfyllda träd. Lite svårt att se allt det vackra bara för jag fick ögonen fulla i snö hela tiden   .

Hade nog inte förväntat mig att det skulle kännas så tomt utan Mozart som det gör. Han har gjort så lite väsen av sig det sista året, mestadels legat och sovit. Men det kändes väldigt tomt i min fotända av sängen när jag lade mig igår.

Igår var vi och hämtade ved till vår kamin hos en arbetskamrat till mig. Det har varit hopplöst att få tag på ved sedan vi installerade kaminen i höstas så det var verkligen tacksamt att få köpa av honom. Kanonved var det också, torr o fin och kluven i alldeles lagom bitar. Iofs fick vi köra en bit och vägarna är inte roliga nu. Småvägarna hade lämpat sig bättre för rodel eller nåt. Men som sagt, glad för veden är jag, jag som hatar att frysa. Kommer våren snart???

På hemvägen stannade vi iallafall för att handla lite grillat och potatissallad. Väl inne på affären lyckades jag själklart hamna i slagsmål med en av potatissalladsburkarna och ....... den vann..... Så jag fick ta den trasiga burken och gå till den sura tanten i charken (jag hade frågat henne tidigare efter revben så jag vet mycket väl att hon var en surtant ifall någon undrar) och tala om vad som hade hänt. Jag bad kärr... förlåt, tanten om en påse till burken om jag skulle betala för den och frågade vad jag skulle göra med kladdet på golvet. Nå, med väl tillsnörpt mun och frostig stämma fick jag veta att jag inte behövde betala för den illasinnade bråkmakaren och att hon ( STOR SUCK) skulle ta reda på kladdet.

Så jag gick tillbaka och valde ut en annan potatissallad och när tanten kom för att torka upp kladdet så bad jag om ursäkt:

- Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för besväret men ibland gör händerna inte som man vill.

-..........."Iskall tystnad".........(gnubba, gnubbba golv)......."Iskall tystnad"......

I det här läget borde väl jag ha tagit min korg och slunkit iväg med svansen mellan benen men, i stället så:

- Det är nu du borde säga något i stil med: Osch då, det var ingen fara, en olycka händer så lätt, eftersom du jobbar i ett serviceyrke, vet du va?

Sen tog jag min korg och slank vidare.

Ingen stor händelse tänker ni nu va? Sånt händer ju varje dag. Det var väl inget att haka upp sig på. Och det är precis det som får mig att börja tänka. Nästan varje gång när jag möter en människa som är så där "onödigt" sur så känner jag att jag vill inte bo på den här planeten med de här varelserna. Vart ska du ta vägen istället då, frågar alltid S när jag säger så och jag får väl erkänna att han har en poäng där. 

Men vad är det egentligen med dessa människor? Kan det vara så himla svårt att bemöta människor på ett trevligt sätt. Jag tror inte att min omgivning upplever mig som varken den gladaste, käckaste eller trevligaste i världen. Jag är nog ganska entonig och rent av butter. Men i min yrkesroll har jag betalt för att ge människor service och då är det bara att dra på sig den servicinriktade rocken,varje gång. Visst händer det, ofta faktiskt, när jag ser att det kommer folk till porten där jag jobbar, att jag muttrar för mig själv "vad är det nu då..." eller så men varje, varje gång öppnar jag luckan och ger dem det de behöver med en trevlig attityd. Visst kommer det människor även dit som är omotiverat eller för den delen motiverat otrevliga och då anser jag att jag har rätt att svara eller försvara med en mindre trevlig attityd tillbaka. Men det är inte alltid jag utnyttjar den rätten heller. Men jag tror inte att jag någonsin behandlar någon surt eller otrevligt utan att blivit angripen först. Varför skulle jag? 

Det finns människor som jag instintiktivt tycker genuint illa om från första början, ganska många faktiskt, men trots det är jag inte otrevlig. Korrekt och något svalare kanske, ett stort leende kanske jag inte bjuder på, men inte otrevlig. Varför skulle jag?

Jag kan ha en dålig dag och vara sur för att det blåser eller något annat lika irriterande, typ jag kan ha mött charktanten. Men jag startar aldrig ett möte med att vara otrevlig. Varför skulle jag?

Nej, nog tjatat om det men om ni hör talas om någon trevlig obebodd planet dit jag kan flytta, gärna med pendelavstånd till Tellus så tipsa mig gärna.

Idag är ingen rolig dag. Mozart, (vår Tibetanska terrier, snart 12år) har blivit så väldigt dålig. Han har varit skruttig ganska länge, ont i sina leder, överviktig och lat, men den sista månaden har det gått raskt utför. De första tecknen var att han började tappa vikt och att han blev om möjligt ännu tröttare än vanligt. Under jul och nyår har han blivit ännu sämre, nu har han slutat äta, tappat balansen i bakdelen och sover bara hela dygnet.

Idag är ingen rolig dag för jag har ringt veterinären idag och bett om hjälp med avlivning. De ska ringa om någon timme och bestämma tid.

Trots att jag vet att det är rätt beslut, han ska inte behöva ligga och tyna bort, så är det så väldigt jobbigt. Varje gång jag tvingas fatta beslut om att avsluta något av våra djurs liv så känner jag mig som en bödel. Och ändå finns inte alternativet att låta dem lida. Det kommer inte att bli en rolig dag idag.

Jaha, då sitter man här då och funderar, vad vill jag skriva här egentligen? Bli inte allt för besvikna är ni snälla, jag kanske tränar upp mig med tiden.

Nyår har kommit och gått, skönt är det. Själv firade jag nyår på jobbet, jag har jobbat hela helgen. Och det gör mig faktiskt ingenting förutom att det är tråkigt att jobba helg öht. Här vid fabriken lät det som om 3:e världskriget bröt ut vid 12-slaget och jag oroade mig lite för hästarna som vanligt. Jag förstår egentligen inte vitsen med raketer och smällare alls, det gör mig mest bara irriterad. Rädda djur, rädda människor, massor med pengar som går upp i rök och en hel drös med tungmetaller som sprutar ut. Varför? Vill man ha något fint att titta på så räcker det med att gå ut i naturen. Feststämning? Sätt på en bättre skiva...

I natt är det alltså sista helgnatten jag jobbar och jag kan inte påstå att jag är på något vidare humör. Det brukar alltid bli jobbigt tredje natten av någon anledning. Och jag tjurar extra mycket bara för att det är halt ute. Här har varit ganska fint vinterväder innan nyår, 15-20 cm snö och perfekt väglag för hästaktiviteter. De har haft en ganska lång vila pga väder och vind och nu hade vi äntligen börjat sätta igång dem igen. Vad händer då? Blidväder och lätt regn förvandlar marken överallt till en riktigt perfekt hockeyrink. Seriöst funderade jag på att krypa in från bilen när jag kom hem i lördags morse. Nu har jag satt dubbarna på stövlarna så det går något bättre men det är näst intill omöjligt att göra något med hästarna, eller något alls för den delen i den här halkan. Och nu väntas nya snöväder in så att det bildas en fin hinna med snö ovanför isen också.

Ni kommer nog upptäcka med tiden misstänker jag att det blir ganska mycket snack om väder här. Jag är extremt väderpåverkad och mitt humör följer hög och lågtryck som en siamesisk tvilling verkar det som. Blåst är det allra värsta väder som finns, det gör mig heligt förbannad rent ut sagt. Regn och kyla kommer på delad andra plats i värsta väderligan.

Men, jag ska egentligen inte sitta här och tjura. Riktigt bortskämd har jag blivit hela helgen. Min söte man har både släppt ut och in hästarna hela helgen. Fodrat alla fodringar och mockat och gjort klart i stallet både lördag och söndag   .

Nej, för denna gången var det allt tror jag. Bjuder på en blid på N   

Men eller hur, visst borde jag köpa mig en quarter också..........?