Tillbaka i "gammel-porten" igen. Självklart känner jag att kroppen mår bättre av att jobba dagtid. Men det går inte att komma ifrån att det är mycket både trevligare och mysigare här. Och det känns verkligen som att jag kan sköta den här porten i sömnen. Kanske är tur   ..

Helgen har varit underlig, och alldeles för kort. 

Jag hade så stora planer på fredagen, allt jag skulle hinna med eftersom jag slutade redan klockan 13. Vad jag inte hade med i planeringen var att jag skulle bli sanslöst sömnig av att gå upp en timme tidigare än vanligt. Och det vackra vädret som var på förmiddagen övergick i snöblask under dagen. Fyller man sen upp dagen med lite hämta vid bussar, handla och fixa mat så är det inte mycket dag kvar sedan. Så fredagkvällen blev inte någon minnesvärd kväll direkt. Gruvade mig inför morgondagen hela kvällen så jag var ganska sur och tvär.

På lördagen var det då dags för begravning. Om man har inställningen att det är viktigt med traditionella cermonier och tycker att det är ett vettigt sätt att ta farväl av människor, ja då var det en väldigt fin begravning. Kunde inte varit mer välordnat eller genomtänkt på något sätt. Psalmer och sånger valda passande för personen, vältalig präst och vackra blommor. Inget saknades alls.

Jag tycker dock inte att det är vettigt eller viktigt att genomföra en sådan cermoni. Så för mig var det en lång pina. Och nu i efterhand tycker jag det är tråkigt att minnet av begravningen kommer ligga sida vid sida med minnet av en groda i högklackade skor. Jag minns hellre bara grodan...

På kvällen såg vi Melodifestivalen hemma hos A och I. Och jag var så himla supertrist!! Är det vårluften tro? När klockan var tio på kvällen kunde jag somnat rakt upp och ner i deras soffa. Det fanns inget alternativ annat än att åka hem. Jag fullkomligt raglade runt och gav hästarna mer hö (nej, det berodde inte på ölen jag drack till den supergoda smörgåstårtan som vi fick, inte heller på ölen jag drack framför teven) och jag tror jag slocknade i samma ögonblick som jag snuddade kudden. En sekund senare var det söndag morgon....

En helg är ingenting. Man blinkar och sen är det måndag morgon igen. Eller i det här fallet söndag eftermiddag, eftersom jag skulle jobba då. Så jag insåg i morse att skulle jag inte hinna med hästarna idag heller så skulle jag få rabiata anfall. Alltså stövlade jag med bestämda steg ner till stallet i samma ögonblick som sista frukostkaffet slunkit ner. En trekvarts ridtur på den röde, först i paddocken och sedan runt Torpa. Det är verkligen en kanonhäst. Blev väldigt mycket galopperande så jag var ganska mör i benen efteråt. 

När jag släppte honom i hagen var S selad och klar med nordsvensken. Efter lite tömkörning i paddocken och runt Torpa så spände vi henne för den gröna trillan. Och det gick jättebra. Den här gången var det ingen reaktion från hennes sida. Hon tyckte det var lite läskigt sist. 

Sedan var det dags för C att rida M. Det går väldigt bra för dem nu när M har sitt bettlösa träns.

Till sist tänkte jag rida eller longera N men jag bestämde mig till slut för att hoppa över det. Han måste ha fått en spark eller något på vänster framben för han är lite svullen både på själva knäskålen och en bit ovanför. Han är inte halt vad jag kan se och han ömmar inte men jag tog ändå det säkra före det osäkra och lät honom vila. Hur länge kan en sådan svullnad sitta i? Kanske får ringa någon och kolla i morgon....

Middag, tupplur och swooosch iväg till jobbet. Och här sitter jag nu. Klockan är snart ett och jag lovar att ögonlocken är inte fjärilslätta. Inte är det samma grej att sitta här och skriva heller. Jag ska ligga hemma på sängen med datorn på magen, så det så!

Nå, jag hann inte iväg till ridhus som jag hade tänkt göra idag men A, jag vet att du läser det här, du kommer inte undan. Det är lika bra du börjar linementa alla ridmuskler för du kommer ha träningsvärk när jag är färdig med dig. Galoppträning var det va? Boka tisdagen till mig är du rar....  

Dagen var inte slut än så jag får väl fortsätta lite till.

Någon gång strax före fem var det äntligen slut på regnet och jag gick ner och släppte ut hästarna igen. Jag tänkte att det skulle vara skönt för den röde, som varit hänvisad till en miniruta ända sedan han kom hit, att få springa av sig lite. Så jag släppte honom med andan i halsen bland isflaken i stora hagen. Och förväntade mig racing ala ko på grönbete, eller varför inte arabfnatt. Vad fick jag? Farfar på hemmet, utsläppt i parken. En stilla galopp längs staketen för att kontrollera var gränserna gick och sen....ingenting. Leta lite förtorkade grässtrå mellan lera och is. Pfff, den hästen har ingen aning om hur man lever loppan.

Medan jag stod o mockade (för andra gången idag) bestämde jag mig för att longera N en stund. Och jisses, vad bra det gick! Det är ingen ide att försöka återge känslan med ord, det går ändå inte. Men jag kände hur hela dagens missnöje och väderpsykos rann iväg sin kos. Det säger inte lite!!!

När vi sedan fick besök av Bi o Ar så blev det riktigt trevligt runt köksbordet en stund. För en gångs skull kände jag ro att sitta. Annars brukar deras besök alltid sammanfalla med att jag antingen är mitt upp i något och får avbryta eller också är jag rastlös. Men inte idag. Så varför I HELA FRIDEN var det tvunget att börja spöregna igen!! Resultatet blev att jag fick rusa huvudstupa ner till stallet och fixa färdigt det sista så jag kunde släppa in fem mycket blöta, nakna, missnöjda hästar. Kan lova att mitt goda humör som jag lyckats gneta ihop är bortblåst. Bildligt talat. För det räcker ju aldrig med bara regn, det måste blåsa samtidigt också.

Nu ligger jag iallafall nerkrupen under täcket och lyssnar på eländet utanför fönstret. Klockan är ställd på 04:45, det väntar arbete i morgon. Så jag antar att jag får prata med John Blund en stund.. 

Hur ska man få lust att ta itu med det här och mycket mer i samma tema

när utsikten från köksfönstret ser ut så här

Jajamän, precis som det syns på bilden, det blåser ordentligt, kolla björken och fågelmataren som far hit och dit i rasande fart. Och de där blöta dropparna på fönstret är inte bara regn, nej det är SNÖ-blandat regn   . Jag blir så trött....

Kände en svag strimma av inspiration efter middagen igår så jag tänkte rida i paddocken en stund. Jag härdade ut en kvart. Det är inte lätt att koncentrera sig eller för den sakens skull ha roligt när man håller på att blåsa ur sadeln. Men S körde nordsvensken lite med fyrhjulskärran i paddocken och det gick finfint. De börjar komma igång nu tror jag. Han satte igång henne i helgen

och han har fortsatt och varva med ridning, longering och tömkörning sedan dess. Det börjar ge resultat och hon har gått ner i varv lite grann. Kunde man omvandlat den hästens energi till ström så hade vi kunnat sagt upp avtalet med Fortum.

A och I kom på fika igår kväll och det var bra. Misstänker att jag hade tjurat hela kvällen annars. Jag har sagt det tidigare, mitt humör är inte kompatibelt med dåligt väder. Vad är det som är så himla svårt med att kopiera vädret som var i söndags? Låt sedan temperaturen stiga med sisådär 15-20 grader och jag är nöjd. Ska det vara så fruktansvärt komplicerat.

Och jag som hade tänkt lura med A till ridhuset idag så hon skulle rida den röde. Nu fungerade det inte för hon har en liten sjukling hemma. Hade hon inte haft det så hade vi nog ändå inte kommit iväg. Vägarna är belagda med en trevlig ishinna sedan gårdagens snöblask så det är inte hästtransportvänligt väglag alls.

Nu har jag gnällt färdigt. Marsch mot diskbänken!

Ska bara kolla Bukefalos först. Å kanske Blocket, å Aftonbladet, å .......

Alltså det är inte lätt att hålla humöret uppe... Det spelar ingen roll hur mycket jag låter mantrat mala inne i huvudet: Det går mot bättre tider, det kommer bli varmare. Idag har det floffat ner blötsnö och lagt sig som ett vitt, slabbigt, äckligt täcke överallt. Nu har det övergått i regn på tvären och det är fullkomligt svinkallt!!

Jag har krupit ner under täcket och hoppas på att hinna tina upp något innan det är dags att hämta vid bussen om en kvart. Sedan är det dags att köra mamma till affären. Då är man tvungen att ha "civila" kläder till råga på allt. 

Men C såg en citronfjäril igår bakom skolans gymnastiksal. Visst måste det innebära att: Det går mot bättre tider, det kommer bli varmare?

Idag var hovslagaren här och skodde N. Därav min grad av djupfrysthet. Fast hon hade med sig en termos med kaffe och två semlor, vilket var en mycket trevlig och behövlig överraskning idag. Vilken dag skulle det behövas bättre egentligen?

Jag var i ridhuset igår igen med den röde och det fungerade finfint igen. Om man bortser från det faktum att jag kände mig som spagetti i benen. Visst är det underligt att kroppen fungerar så olika från en dag till en annan? Vissa dagar, stark som en oxe (eller en get iallafall) och andra dagar vek som en harpalt. Igår var jag harpalten...

Alldeles strax ringer larmet, dags att åka. Tinat upp? Inte det minsta. Den här vintern kommer gå till världshistorien som den mest psykbrytande vintern någonsin.

Ok, jag erkänner. Klockan är 20:02 och jag har redan krupit ner. Vardagslyx kallas det. Med datorn på magen ska jag försöka hålla mig vaken och pränta ner vad som har hänt den sista tiden. 

Hmmm, när skrev jag sist egentligen. Onsdags? Torsdags? Det är ju en halv evighet sen. Men det är svårt att hinna med när man har fullt upp med roliga saker. För veckan som har gått har verkligen känts intensiv, men inte på ett negativt sätt. Utan jag har ägnat en hel del tid åt att göra VILL-saker och petat in MÅSTE/BÖR-saker emellan när jag tyckt det har passat. 

Man glömmer ju så fort vad man egentligen har gjort men jag vet att jag o S var och veterinärbesiktade den röde på torsdagen. Han skötte sig fint förutom att han steppade lite när tänderna skulle kollas. Och jag tror han har sprutskräck. Men han gick igenom utan anmärkning och veterinären tyckte han såg riktigt, riktigt välhållen ut. Så det blev ett telefonsamtal till Värmland och min fattigdom var befäst för de närmaste decennierna...

På fredagen red jag ut igen. Inte så långt, bara till Åkervik och tillbaka. Det var så kallt att vänster lillfinger höll på att skrumpna och trilla av. Hur kan det bli så? Varför fryser man inte liksidigt? Nå, den röde skötte sig ännu bättre den här gången så om han bara blir lite varm i kläderna så blir det nog ännu bättre. 

Sen kuppade jag C på förmiddagen. Jag åkte och kidnappade henne på skolan vid halv elva, hon såg väldigt ställd ut   . Sedan åkte vi på "tjejgrejor". Vilket innefattade lunch på Ti Amo i Stenungsund, där vi åt pizza tills vi höll på att spricka. Sedan styrde vi kosan mot Kungälv och gick i affärer och tittade i lugn och ro i flera timmar. C köpte sig en klocka och ett par skor. Provianterade gjorde vi på Ica Maxi och det var inte särskilt enkelt att motiveras till att fylla kundvagnen när man var proppmätt på pizza. Sammantaget blev det en väldigt trevlig eftermiddag iallafall.

I helgen har vi bara varit hemma och haft det bra. På lördagen sken solen, fast det blåste en del. Vi mockade ut hos korna och pysslade runt nere vid stallet/lagårn nästan hela dagen. C gick på bio men J (kompis) och jag hämtade dem på eftermiddagen. Stora dottern, sambo och barnbarn var förbi en sväng för att hämta lite grejor men jag fick gå ifrån efter en stund och fånga det sista dagsljuset. Kändes lite trist men jag har gett mig själva den på att lyckas hålla igång hästarna nu, så det blev en stunds longering av N och lite ridning på den röde. S hade redan haft igång nordsvensken, barbackaridning minsann. Han är modig han!!! Men hon skötte sig väl trots att hon stått och skrotat länge.

På söndagen var det strålande väder, ÄNTLIGEN!!! Solen sken och det var nästan vindstilla. Jag red lite grann på N i paddocken, han var ganska seg, förutom när nordsvensken sparkade ikull en zinkhink. Då blev det fart på grejorna. 

På eftermiddagen red jag den röde tillsammans med S och nordsvensken. De funkade bra ihop och väl var väl det. En liten vända till Åkervik bara. Och det var nog tur om man tänker på vilken träningsvärk S har idag. Åh, det är så härligt att få mobba tillbaka. Han hade ju inga skrupler när det var jag som hade träningsvärk i början av veckan. What comes around, goes aroud...

Idag fortsatte jag på mitt nya tema kidnappning. Jag nappade med mig A till Göksäter en vända. Jag skulle väl egentligen inte ha något speciellt men jag var lite rastlös faktiskt. Gråkallt och blåsigt lockade inte till någon ridning och det gjorde definitivt inte mina ömma sittknölar heller. Attans att jag inte tänkte på att köpa en dunkudde idag. För i morgon måste/vill jag rida igen.

För att återgå till Göksätershoppandet så fick jag förutom en drös småpryttlar tag på en svart o grå-rutig tunika som jag tänker ha på lördag. Begravning. 

Hade det här nu varit ett filmmanuskript så hade det stått: Scenbyte.

Tar ett annat ämne för jag gruvar mig en del för lördagen får jag erkänna....

I kväll har jag klippt både S och C. Ruskigt dåligt betalt frisörerna har. Vad har de för fackförbund egentligen? Jag fick inte ett enda öre.

Natti   

Jodå, jag kom mig allt iväg till ridhuset. Med bultande hjärta och kallsvett längs ryggraden fick jag lastat den röde och gett mig iväg. S hade fått agera förlöpare på morgonen, den stackarn fick åka hemifrån tidigare för att kontrollera vägstatusen borta i Kurlanda. Och eftersom han gav grönt ljus så.... Men ingen behöver fundera på vem det var som kröp runt på Tjörns grusvägar i 5 km/h. Det var jag   !!!!

Väl framme lastade jag av och fick med darriga händer på sadel och träns. Att inte hästkraken smittades av min nervositet och flög i luften som en dynamitkubbe är obegripligt. I stället tog han det helt piano och stod o kikade runt lite försynt.

Åh kära hjärtanes vad roligt jag hade sedan. I över en timme red jag runt för mig själv, helt ensam i hela ridhuset (superlyx), och bara provade alla knappar och spakar. Det gick väldigt mycket bättre än på provridningen, mest för att jag hade mindre ont, men också för att det är så kymigt att rida någon annans häst när de står och tittar på. Så alltså fick jag provat på galopp i olika tempo, galoppombyten och sidvärtes över bommar och mycket mer. Jag är glad att ingen mer var där för jag satt och flinade som en fåne hela tiden.

Hann precis att lasta ur och slänga i mig kaffe och macka, sen kom hovslagaren. Som väntat hade hon inte så mycket positivt att säga om den rödes fötter, men det var iallafall inte så stora fel att jag skulle låta det påverka ett köp. Men jag har stort hopp om att det går till det bättre. Det har hon ju lyckats åstadkomma med alla andra hästar jag har släpat hem. 

Sen rusade jag upp till huset, hoppade ur stalloverallen och i vanliga skor och jacka. Håret låg slickat efter huvudet, jag stank häst och såg allmänt sjavig ut. Jag ber om ursäkt till mitt sällskap A, som skulle visa sig ute i allmänheten både på biblioteket och i affären tillsammans med mig. 

Jag flinade lite mindre på onsdag morgon. Jag kom upp med träningsvärk i mer eller mindre varenda muskel    och var så supertrött. När jag hade kört de små liven till bussen förde jag långa diskussioner med mig själv. Inte sova, göra något vettigt, bara sova en liten stund, då sover jag bort hela dagen, gör något vettigt.... Och minsann, förnuftet vann. Alltså lastade jag den röde igen och åkte till ridhuset. Vi tog det lite lugnare idag (träningsvärk!!!!) och vi blev inte ensamma i ridhuset heller. Efter en stund kom en tjej och frågade om det var ok om hon kom in och för mig var det ett gyllene tillfälle att få se om han fungerade även med andra hästar med i ridhuset. Inga problem där heller. Han brydde sig öht inte om den andra hästen eller om de fräste runt i full galopp. Han jobbade på precis som om de inte varit där och jag var supernöjd. 

På hemvägen körde jag förbi kvarnen och köpte mer ströpellets och snäckskal (fortfarande permafrost och ishockeyrink överallt).

Onsdagen var faktiskt en riktig bra dag, sammantaget. Jag fick ridit, och det gick bra. Sov middag en timme innan jag hämtade vid bussen och även om jag inte kan påstå att det gjorde mig pigg så lagade jag iallafall en middag som blev väldigt god enligt mig. Potatisklyftor och fläskkarré med ostdipp (knasigt kanske men den var god). Och att jag sedan fick möjlighet att använda klorna mot någon som förtjänade det gjorde mig riktigt, riktigt belåten. Ibland är det så skönt att metodiskt plocka ner någon som tror sig sitta på den SKYHÖGA hästen. Låter det ragatigt? Nå, jag har aldrig sagt att jag är något annat.....  .

Det gav mig såpass med ny energi så vi drog igång en städraid här hemma. På en halvtimme hade jag, S och C fått huset fullt beboeligt. Vilket innebar.....

Att jag idag fick ett trevligt uppvaknande (om man bortser ifrån att träningsvärken var ännu värre idag) och kunde se fram emot en dag i lugn och ro.

Så jag har varit ute och ridit en vända på den röde här hemma längs isgatorna, fast nu är det faktiskt grusat riktigt väl och han har fyra brodd i varje sko. Det gick också riktigt bra, han är fantastiskt lydig. Men har var väldigt pigg och framåt, det var som att sitta på en symaskin ungefär. Väldigt orädd, han reagerade inte på någonting förutom när vi kom till Dammbergsliden, jag skulle tro att det var en älg i skogen där. För där vädrade han för fullT och hjärtat slog som en stångjärnshammare på honom. Så....jag fegade ur...Vi gick tjugo meter till framåt bara för sakens skull och sedan vände jag. Annars red vi runt både här och där, även förbi Hells Angels-hästarna och det var det ingen reaktion på.

Så jag var ganska oförberedd när han hundra meter hemifrån plötsligt gjorde en 180-graders vändning på en tusendelssekund. Vad som förorsakade detta har jag ingen aning om, kanske han såg något, testade mig, eller så kom jag åt någon knapp utan att veta om det . Hur som helst, jag satt kvar även om jag tappade ena stigbygeln och hamnade rejält på sniskan. Halleluja för sadelhorn   !!!

Och han stannade direkt när jag morrade åt honom så ingen fara på taket.

Nu tänker jag bara njuta av friden några timmar. Dusch eller bad väntar. Det är livsnödvändigt. I kväll blir det veterinärbesiktning. Håll alla tummar...

Ja, hur ska man sammanfatta den här helgen... 

Gårdagens inlägg ger väl en ledtråd. Det har inte varit den enklaste helgen om man säger så. Som jag skrev i lördags så vaknade vi upp till en ny istid. Och inte har läget förbättras över helgen heller. Så jag kan ju direkt säga att de goda intentionerena att hålla humöret uppe försvann relativt omgående. Jag har nästan känt hur det har pyst ånga ur öronen både lördag och söndag. Här går man och släpar hem en häst på prov och hur i hela friden ska man kunna prova en häst om det inte ens går att ta ut den ur stallet? 

Hela lördagen fick hästarna stå inne för att inte riskera livhanken eller åtminstone fläkskador. På lördagskvällen körde S varv, på varv, på varv, på varv i rasthagen med traktorn och plog?-schakt?-bladet nere och rev upp en salig blandning av is, hästskit och gammalt hö. Det innebar att underlaget där blev såpass ok att hästarna kunde få gå ut i skift under söndagen. Så hela den dagen sprang (läs: krälade) jag upp och ner till stallet och släppte ut och in hästar och mockade några boxar i taget. Inte alls omständigt.

På söndag kväll byggde S en provisorisk hage till den röde alldeles utanför stalldörren så idag har de kunnat vara ute hela dagen. Med påföljd att hela stallplanen har varit som "Fångarna på fortet" eller nåt i den stilen, med linor och kablar och eltrådar kors och tvärs. Ett gigantiskt företag bara att fodra lunch och middag. Men det var skönt att kunna ha dem ute för de höll på att tjura ihop totalt. De också.

Men helgen har också innefattat några hjältar. Först och främst A som försett mig med ett stort lager av kläder till barnbarnet. Vilket innebar att jag kunde uppfylla den första och största önskan hon hade när hon kom in genom dörren i lördags.

- Jag villl ha en kjäääänning!!!! Kjäääning vill jag ha!!!!

Det här är nog den åttonde "kjäääningen" för dagen och det för mig till helgens andra hjältar. C och kompis J. De har bytt kjääääningar i det oändliga och hjälpt till att passa unga damen jättemycket när jag har hasat upp och ner till stallet i det oändliga. J har haft superkul och pinat sina betjänter med än det ena än det andra. Balettdisco eller något liknande bland annat. Jag har film på detta spektaklet men eftersom jag känner mig lite vänligt sinnad nöjer jag mig med att lägga upp den här istället:

   Vet inte riktigt vad som hände här men det är slitigt att vara barnvakt så det kanske steg dem åt huvudet. Hur som helst, de har verkligen varit jätteduktiga hela helgen. Inte bara med att roa J, utan snälla och hjälpsamma på alla upptänkliga vis. Ja, inte bara de, utan även S som har slitit och kånkat, grusat och burit, släpat och byggt allt vad jag har bett om   .

I morgon ska det iallafall bli andra bullar av. Nu är vägen här hemma grusad så nu ska den röde lastas och transporteras till ridhus i morgon, om det så blir det sista jag gör. Det är ju redan tisdag i morgon och bara några dagar kvar innan jag måste fatta det slutgiltiga beslutet om köp eller ej. 

Men jag måste säga att jag verkar ha de högre makterna emot mig. Jag tänkte åka till Tjörns Ridklubb istället för till ridhuset i Kurlanda, enkom för att det är bättre väg dit. Men när jag ringde dem för att kolla så det var ok så fick jag höra att "visst, du är välkommen, men de ska börja borra en brunn här, alldeles ovanför ridhuset i morgon". Skulle inte tro att jag vill börja min bekantskap med den röde på det viset? Så Kurlanda får det bli, i värsta fall får jag väl parkera någon kilometer därifrån och gå eller rida sista biten, beroende på väglag.

Sover ett tag nu och laddar inför morgondagen.

Alltså, jag ska skriva mer i morgon men tills dess: